fonekax

De senaste dagarnas händelser har varit milt sagt varierande. Har ju varit supernöjd med träningen över lag vad det gäller Ex och Focus men igår kunde Ex träning mer liknas vid harjagnågonsinhörttalasomlydnad. Blev superbesviken så allt har funkat så jävla bra sista veckorna och just igår skulle jag visa Lollan och Lasse exakt HUR bra. Alla ni som är uppväxta på 70-talet vet hur surrealistiskt barnprogramet vilse i pannkakan var och exakt så var det för Ex och mej igår. Kato är just nu helt körd, funkar inte att varesej spåra eller köra lydnad. Hormonerna gör att han tiltar och jag väljer då att bara leka lydnad och inget annat.
Focus har däremot fungerat alldeles utmärkt både i lydnad och det lilla apellspår vi har lyckats lägga. Han är ju av en helt annan kaliber än de andra två och det märks. Han är mer lik Nero till sättet och egentligen passar det mej bättre. Missförstå mej inte nu, jag älskar alla mina hundar villkorslöst, men han är helt klart den bästa vad det gäller allt. Sedan är han mer svårjobbad än de andra men ändå.

Härmodagen hände en sak som egentligen inte ska kunna hända. Står i köksfönstret och tittar på Ex, Focus och Kato som är i trädgården. Ser att de står och tittar på ngr som är på andra sidan gunnebostängslet ( 150cm högt). Rätt som det är hoppar en katt över staketet och landar mitt i högen av hundar. Ni kan ju själva tänka er vad effekten blev av det. Slänger mej ut och rusar i strumplästen över snön och när jag kommer fram kommenderar jag dem loss och backa vilket de omedelbart gör. Ställer mej då framför katten med ryggen mot den  och säjer till hundarna att den är nej. De står lugnt och tittar på mej. Säjer då till dem att vi ska gå en och går före dem mot dörren ( katten ligger fortfarande kvar i trädgården) De går snällt efter mej in. Problemet är bara att när jag kom ut så hade Focus katten i ett fetgrepp uppochner, över hela magen och ryggen. Katten hängde fast med alla klorna i hans huvud. Såg att Focus var alldeles blodig när han släppt katten men kunde senare inte hitta en enda skråma på någon av hundarna. Fick montera ut en klo ur Focus näsa och en ur Katos. Det var allt.
Ni som är bra på katter - VAD får en katt att först sitta och titta på tre rottishanar för att sedan HOPPA över ett högt staket och rakt in i flocken av hundar. Självmordsbenägen eller sinnessjuk? Hade den hybris och bestämde sej för att en gång för alla dunka på de fula svarta djuren med bruna prickar?
Hade kunnat ge en hel del för att få veta EXAKT vad den tänkte i det läget.

Ja, det är ju ett tag sedan jag uppdaterade och det beror på att det hänt så mkt sista tiden. För en vecka sedan fick jag ett telefonsamtal som jag aldrig kommer att glömma. En av mina bästa vänner, vi har känt varandra sedan vi var ca sex är, följts åt genom livet, delat glädje och sorg under alla år, hade fått en massiv hjärnblödning. Hon fyllde 39 år en månad innan och hennes tillstånd var kritiskt och är till viss del fortfarande. Om ett par dagar får vi veta hur det går men så här långt ser framtiden ljus ut. Hon fick ju färdas akut till Linköping där hon har opererats och fått bästa tänkbara vård. I sådana här lägen börjar man tänka, det är oundvikligt.  Hoppas, hoppas att allt fortsätter hennes ( och vår) väg och att hon får komma hem snart. Faktum är att allt detta faktiskt har medfört något possitivt också. Har återigen börjat prata med gamla gemensamma vänner med vilka jag delar ångesten inför vår väns tillständ.
Har även "hjälpt" en annan vän. Av flera olika skäl var hon tvungen att avliva sin hund och klarade inte av att göra detta själv varvid det föll  på min lott att göra det. Inte en rolig uppgift men jag förstår varför hon inte klarade det själv. Huvudsaken är att hunden i fråga var lugn och glad hela vägen till slutet. Låg på golvet och kelade med henne medans hennes hjärta slutade slå, låg kvar en stund efteråt och jag kan med rent samvete säja att hon hade det bra.
Har ju naturligtvis tränat mkt även denna vecka och det går bra. Focus MH blev inställt varvid vi erbjöds en plats den första maj. Då är ju tävlingssäsongen nästan slut så jag får hoppas på att vi kommer med i Mönsterås istället.
Igår ( fredag) ringde klockan vi fyra på morgonen och jag gjorde mej redo för en tur till skåneland för hundutbildnig. Plockade upp Eva och Issie vid halv sex och vid nio landade vi in hos Jörgen. Två timmar senate hade jag fått mkt att tänka på och en mkt possitiv feedback. Tror verkligen på denna metod och kommer fortsätta köra på den. För Eva var hennes timmar ett "hallelulja moment", hon var helt exalterad när vi åkte hem och jag förstår henne. Vi kommer att fortsätta att åka dit, jag behövde verkligen detta för att få en nytändning framför allt vad det gäller min kursverksamhet. Det har känts som om jag står och stampar lite men nu kommer jag att hitta nya, roliga vägar även där.
Tack pappa för att du åkte hem till mej och tog hand om de tre som tvingades stanna hemma. Vet inte hur jag skulle klara det utan dej och alla andra snalla som ställer upp när jag behöver det.

Äntligen!
Idag plockade jag fram cykeln efter en lång tid av snö och istäckta vägar så ansåg jag att idag gick det att ta en tur. Exit studsade runt cykeln när han kom ut i trädgården och såg den. Han älskar ju att springa utmed den. Tog en liten lätt runda på en halvmil och han bara njöt. Även Kato fick en tur bredvid cykeln, hans livs första. Började med att han fick nosa på den, sedan gick vi en bit innan jag satte upp. Han ville då nosa på bakhjulet medans jag cyklade och jag nejade honom naturligtvis. Då blev den lite läskig och han småtravade i kopplets längd bakom mej. Peppade honom lite och snart var han med på noterna. Travade i sakta mak bredvid mej även han i en halvmil. Han kommer nog att älska det lika mycket som de andra efter ett tag.
Focus får ju inte springa bredvid en cykel än så vi tog en tur i skogen istället.
Fick sedan en chock när jag skulle putta in släpet för att inte behöva ha det med mej till Oskarshamn när jag skulle jobba. Står och kämpar som en galning för att lyckas putta det på plats. Känner då att någon står bakom mej och när jag vänder mej om står en kille där och säjer: - Jag körde förbi och såg vad du gjorde så jag vände för det såg ut som om du behövde hjälp. Blev helt stum av förvåning eftersom jag är van vid att folket i den här byn står och studerar mej på andra sidan vägen när jag kämpar på med dylika projekt. Det tog oss tio sekunder att få släpet på plats varvid han går tillbaka till sin bil och åker.
TACK vem du än var!

I lördags var det dax för mej att gå på kurs inne i Kalmar. Det var för mej en okänd man vid namn Jörgen Thynell (?) som skulle föreläsa om bla hundens kroppsspråk. Eftersom det är mitt favvoämne hade jag anmält mej till denna. När klockan ringde vid sex hade jag däremot stora funderingar på att ringa och sjukanmäla mej. Att gå upp vid den tiden när man absolut inte måste är lika med tortyr. Hur eller hur tog jag mej till Kalmar ( i tid) och det är jag glad för. Denna man och jag arbetar extremt lika med hundar och det kändes bra, han har ju ändå arbetat m hund sedan sjuttiotalet och har många meriter på sin lista. Ex fick vara med den senare halvan av dagen och det med gott resultat.
Nero har varit hos Anna och Jonas i helgen och (som vanligt) blivit hur bortskämd som helst men det förtjänar han. Focus och Kato fick vara hemma men bästaste Kerstin åkte hem till mej och gick ut med dem.
Pga kursen på lördagen så sköt jag min valpkurs till söndagen. Vaknade upp till töväder och plusgrader varvid jag skottade fram släpet och tog med grabbarna till klubben. Snälla Inger och Berry stod grupp åt Ex och det funkade ok. Körde även inkallande m ställande, fritt följ och hopp. Det var ju kraftigt blött på backen så ingen av grabbarna var speciellt intresserade av att sätta ner kulorna i backen vilket blev till vissa problem. Valde att istället för att gå i konflikt med dem så körde vi det mesta från stående i början. När de sedan blev varma i kläderna så glömde de att det var blött.
Focus provade jag för första gången på evigheter hopp med. Iofs bara över två plankor men vi måste hunnit rätt långt innan han skadade sej för det var inte några problem. Körde även apportering samt inkallningar m honom.
Även Kato fick apportera och hoppa, nu på lite högre höjd och jäklar vad han kan hoppa. Han tar sats och hoppar jämfota och är säkert runt 1,20, har inte sett någon hoppa så högt som han gör. Skulle försöka köra budföring m honom men han vägrade att sitta hos mottagaren varvid jag lade ner det projektet.
Körde sedan ner till Dunö för att hämta Nero men där var ingen hemma och ingen svarade på mobilen. Tog då ut hundarna en och en och gick en sväng och till slut kom Jonas hem och vi stuvade in Nero och så bar det hemmåt. En bra dag mao....

Igår smög jag mej ännu en gång iväg ner till fotbollsplanerna för lite träning. Vet ju att de inte gillar när man är där så när jag upptäckte att de hade skottat parkeringen bredvid så tog jag och körde lite där istället. Tyvärr var det ju så halt att hundarna halkade vid helomvändningarna i fria följet och det gjorde mej rätt försiktig. Tycker att vi haft nog med skador för ett tag framöver men man vet ju aldrig.
Vågar ju inte köra apportering eller långa inkallningar m Focus men lite gott och blandat blev det ändå. Det gick okey, bättre än det brukar göra men ändå inte riktigt bra. Hörde av Carina som har syster Hera att hon är likadan och det gjorde mej faktiskt lättare till sinnes. Kanske är något övergående med andra ord.
Kato - han har lätt den snyggaste possitinonen av alla. Orkar hålla i rätt länge nu och igår fick jag honom för första gången att gå ut själv på ordet före, utan att låtsaslägga en sak innan. Kastade pipen som belöning över huvudet på honom när han gick ut men han var snabb som vinden och hann se vad jag gjorde ( andra gången) och därmed fick vi gå tillbaka till ruta ett igen.....
Exit fick jag in ett rätt hyggligt ställande på vid inkallning varvid vi inte körde det momentet mer. Jobbade på med vänsterhalter och stegförflyttningar samt började med fjärrdirigering vilket funkade bra när han väl förstod. Han såg oerhört förvirrad ut när jag med handtecken ville få honom att sätta sej upp vilket ledde till att jag stod och skrattade högt. Det i sin tur gjorde att han först försökte skälla och när han inte fick det så kröp han emot mej. Förklarade bättre vad  vi skulle göra och då gick det hyfs. Det är härligt att träna med honom - skulle nog ha döpt honom till Duracel istället;-)
Nero haltade rätt bra igår så vi gick bara promenader. Idag däremot har han fått göra något som inte har hänt på evigheter. Han fick gå lös i skogen. Räknade kallt med att om inte de unga vältränade förmågorna orkade med den otroligt tunga snön idag så skulle han inte orka jaga även om han fick syn på något. Chansen att det skulle finnas någon mer i skogen än vi var minimal då någon vänlig själ har skottat upp en två och en halv meter hög snövall framför den enda vägen in i skogen. Han hade jättekul men haltade ännu mer när vi gick hemåt. Det var nog värd det i hans värld.
Hörde just att all snön rasade ner från taket och vet att den har landat framför dörren. Detta innebär att det bara är för mej att bylta på mej och gå ut och börja skotta - igen. Eftersom dörren på framsidan har varit fastfrusen sedan förra året så gäller det att hålla bakdörren i det skick att den går att använda, annars får vi börja använda fönstervägen och det är jag inte så intresserad av......

Som sagt, för elva år sedan idag föddes en liten prins i Elverum i Norge. Då visste jag iofs inte att just denna lilla herre skulle bli min livskamrat under många år men det fick jag veta tre veckor senare. Ann ringde mej och berättade att hon hade en hanvalp som var något utöver det vanliga - du måste ta honom, jag vet inte vad jag ska göra av honom annars lät det. Tja tänkte jag, så farligt kan det ju inte vara. Hade redan beställt en valp ur denna kombination och överlät som sagt till uppfödaren att ta ut vilken det skulle bli.  Blev inte speciellt fundersam när hon ringde mej någon tid senare och sade att hon nu hade döpt honom efter hur han var. Undrade naturligtvis vad han skulle heta och då skrattade hon och svarade Grotesque.
Fick många och konstiga telefonsamtal om denna lilla herre, vi kan väl säja att han var oerhört företagsam. Rymde från flocken vid fem veckors ålder och hittade på allt mellan himmel och jord.
När han var sju veckor fyllda blev jag beordrad att hämta honom så en mycket otrevlig dag ( 17 april) det året satte Lotta och jag mej i bilen och påbörjade den långa färden mot Norge. Det året var det en snöstorm som lamslog hela västra Sverige så resan tog oss drygt 17 timmar, bilarna låg som utslängda i snön där vi drog fram. Tanken på att vända om fanns inte - jag skulle ju hämta min prins.
Väl framme var det sent och jag fick honom i min famn och Lotta, Freke. jag och Nero blev anvisade ett rum för natten. Jag på golvet ( för valpens skull) varvid Freke lade sej tvärs över mej och vägrade flytta på sej medans Nero gick och lade sej i ett hörn.
Dagen efter gick jag ut och kissade valpen och då passade Freke på att protestskita i hela rummet, alltmedan Lotta sov gott.
Dax för hemfärd. Freke slänger sej in i bilen och försöker sedan gräva sej ut när jag lyfter in den lilla fula. Nero ligger i Lottas knä nerför den långa backen till huset, krälar sedan bak till den morrande och dreglande Freke bara för att sedan slänga sej ner och sova gott på ryggen nästan hela vägen till Sverige.
Sedan fortsatte prövningarna i flera år för mej. Har aldrig träffat en så orädd hund i hela mitt liv. Inte ens som liten valp hade han någon som helst självbevarelsedrift. Full speta in i mörka utrymmen och gick åt andra hållet om så åtta människor och hundra gick åt ett annat. Många sade till mej att jag nog skulle få avliva honom rätt snart eftersom han inte behövde människor.  Men, finns det något jag är så är det envis. Jag vägrar att förlora!
Nero har givit mej många skratt och många tårar. Jag har slitit mitt hår och blivit gråhårig på kuppen men vad jag har lärt mej mycket och vad roligt vi haft. 
Han  har under åren lyckats bli SUCH, korats med extremt höga poäng ( 292 av 300) och blivit godkända i elit spår. Han är min stolthet och trygghet. Nu lever han pensionärens glada dagar och jag hoppas att vi får några år till.
Tack för de år som vi fått så här långt, min älskade prins.

Japp, vi är ta mej fan insnöade. Har ängnat så mycket tid åt att skotta att jag förmodligen har skapat någon form av magmuskler vilket iofs inte är fel. Här i den lilla byn där jag bor skottas det flitigt på vägarna men den enda cykelväg som finns hinner de inte med vilket innebär att det inte går att gå där. Att ge sej ut i skogen är inte heller ett alternativ och vad finns det då kvar? Jo, min trädgård. Som tur är roar sej de "tre små" kungligt i all snön på sin halva och kan hålla på i timmar. Nero och jag måste ut och gå ibland men det blir inte långa promenader ska jag säja.
Fick för första gången någonsin ställa in en valpkurs i lördags med tanke på att kursen består av idel småhundar med ett par undantag. Risken fanns ju att vi inte skulle hitta de små valparna i snödrivorna och då är det svårt att ha kurs.
Håller på att få tattarfeber så idag ska jag faktiskt åka in till Kalmar för att fira min far som fyllt år i veckan. Kommer även att stanna till och hälsa på Emma och Seger, det var ju ett tag sedan. Seger har ju hunnit bli tretton veckor så tiden bara springer iväg.
Enda fördelen är att jag inte har något att skylla på utan måste fixa och dona lite här hemma. Sätter upp saker på väggarna i matrummet, dammar och damsuger något som är välbehövligt men ack så tråkigt.
Så - för att sammanfatta hur saker och ting är nu för tiden så blir det just ordet tråkigt. Hoppas, hoppas att snön försvinner snart men prognosen för den önskan ser inte ljus ut.

Det var vad vi presterade igår. Kan ju iofs ha något med att göra att jag precis innan körde igenom hundarna ordentligt på maxtid i simmet och att jag var både trött och hungrig men ändå. Fick ju genast stora skälvan och funderade på att åka hem och dra tillbaka varenda anmälan som gjorts.
Eftersom Nero inte ens fått följa med in i simmet idag så borjade jag med att gå en hyffsad promenad med honom. Tyvärr började han halta kraftigt på ena frambenet under det varpå han fick hoppa in i bilen istället för att träna. Tog istället ut Focus och körde med kraftig störning. Linförighet, framförgående och läggande. Fick även Lollan att stå som mottagare på ett par minibudföringar. Vi har ju inte gjort det sedan han var nio månader men det funkade okey. Kato fick fritt följ och hopp sitt hopp, han var lite ofokuserad då han som bekant precis upptäckt att det finns TJEJER. Fick ihop en grupp till Ex på framåtsändandet men först kördes det fritt följ, inkallande med ställande samt dold plats med nämnda tjejer. Det som skulle kunna hända med honom på en plats är att han gick upp och letade reda på mej. Soya och Choji´s mattar stod kvar och gick ofta tillbaka för att belöna med godis. Ex kollade inte ens utan låg med giraffhals för att se vart jag tagit vägen.
Tog ut Nero en gång till för att kolla om det gick att köra en sväng och det gjorde det. Han for som en tätting fram och tillbaka över apellplanen och roade sej kungligt.
Brukar ju säja att min hundträning är min terapi. Nästan alla gånger jag varit och tränat så har jag så otroligt mycket ny energi och är superglad men igår kändes det halvdant. Men - jag vet ju att jag blir jävligt låg när jag både är hungrig och trött så jag ska nog inte fästa för stor vikt vid gårdagens träning. Visste ju om läget innan, det var ju därför det blev så korta pass.
Hundarna var nog nöjda ändå för när vi kom hem var de rätt lugna och inatt sov de som stockar och vi vaknade inte förrens klockan var kvart i tio. Skönt!

Total ångest kan man säja. Satt inatt och fyllde i och betalade en hel massa anmälningar till högre spår. Vet ju att jag aldrig kommer att känna mej redo, tror aldrig att vi ( Ex o jag ) är tillräckligt bra för att klara uppflytten till elit. Så med alla anmälningarna, får se hur många ( om ens någon) vi kommer med på, insåg jag att vi måste träna, träna, träna. Målar upp värsta bilderna om hur vi nollar flera moment, kanske inte ens kommer ut ur rutan. Kanske kan han inte längre leta upp några saker osv.
Därför var det perfekt att Kerstin ville köra lite rapportövningar idag vilket innebar att vi sedan vallade upp en rätt stor ruta i snön och hon lade ut sex föremål åt Ex. Kunde väl efter det konstatera att han definitivt fortfarande vet vad uppletande är. Han fick kämpa rätt bra i snön men efter en minuts vila tyckte han att vi inte hade gjort någonting alls idag och ville köra igen.
Har även anmält Focus till ett MH i slutet av mars med förhoppning om att kanske kunna starta apellen i början av april. Som det ser ut just nu så är dock den starten långt borta. Vi är HELT på kollisionskurs med varandra vad det gäller träning. Vet inte om det är åldern eller om jag gör något fel men det bara funkar inte. Han är så intresserad av alla dofter runt omkring och har jättesvårt för att koncentrera sej. Detta gör ju naturligtvis att jag blir irriterad och då går det ännu sämre. Ska ta mej en funderare på vart felet kan tänkas ligga.
Har även spanat på både MH och apelltävling åt Kato. Eventuellt ett MH i slutet av april och likaså tävling.
Han i sin tur är jättelätt att jobba med just nu, bara jag är mjuk och glad och trevlig. De andra hundarna kan jag leda tillbaka i halsbandet om de tex inte stannat för inkallningen. Gör jag det med honom ser han ut som om himmlen rammlat ner. Därför räcker det med att fråga honom hur han tänkte och då blir det jobbigt. Sedan brukar han göra rätt. Vårt framförgående fungerar bra så här långt men det är en ännu längre bit tills det är klart. Har insett att jag inte kan ha några som helst helgkurser i april och maj eftersom jag är upptagen precis varenda dag då ( om lottningen går vår väg). OM inte Ex och jag skulle ha en sådan där dag då allt sitter och blir uppflyttade första tävlingen vi deltar i - hur stor nu den chansen är.
Även Nero fick köra lydnad idag och han tycker det är lika roligt som alltid. Den enda skillnad man märker på honom nu i förhållande till för ett par år sedan är att han blir fortare trött. Konstig vore det väl annars.
Så, nu när tävlingsnerverna redan spökar så har jag starka funderingar på att gå upp tidigt imorgon och köra in till Kalmar. Ska isf hinna träna alla mina djur innan kursen jag har startar klockan elva. Ni som känner mej vet att det inte är min starka sida att gå upp tidigt men jag måste ta alla tillfällen i akt och  TRÄNA!
JA, just det ja. Vet ju att mina kära uppfödare gärna vill ställa ut också men jag vet inte vart vi ska hitta tiden för det. Det får väl bli till sommaren när tävlingssäsongen är över.
Om man siktar mot stjärnorna så brukar man nå trädtopparna har jag hört. Därför ska jag presentera mina högtflygande planer för 2010 för var och en av mina djur här.

Exit:
Uppflyttad elit
Hinna starta en elittävling
Tävla lydnadsklass ett och två
Att han ska bli SUCH
Koras

Focus:
Göra MH
Starta apellspår
Starta lägrespår
Ev lydnad
Bli SUCH

Kato:
Göra MH
Starta apellspår
Starta lägrespår
Ställas ut lite ( han har en kropp som behöver tid på sej för att bli "vuxen")

Nero:
Ha en underbar pensionärstillvaro och hoppas att jag får skriva samma sak nästa år.


Så, när året är slut ska jag titta tillbaka på detta och se hur mkt av det vi klarade av att uppfylla. Målet är ju att klara av allt men som sagt - sikta högt och kom en bit på vägen.
MEN- detta är ju under förutsättning att alla får vara friska och levande vilket tyvärr inte alltid är självklart.

Var ju uppe hos Anki idag och simmade hundarna. Vi började då prata om det här med att en del ( de flesta) låter hundarna var i möblerna. Berättar då om hur min säng gick i bitar när jag hittade Focus i den för några månader sedan. Skrattar lite och säjer att det är ju något som brukar hända EN gång i mitt hem med varje hund och det när de är runt året. Lägger där till att jag inte tror att det ska hända med Kato eftersom han blev så fruktansvärt rädd när jag förklarade för Focus att det var fel,fel,fel att befinna sej i sängen. Kato försvann ju som en avlöning i  varje gång jag gick in i sovrummet en hel vecka efter det. Döm därför min förvåning när jag satt vid kakelugnen ikväll och ser något i ögonvrån. Vänder mej om och där står Kato - i soffan. Fick lägga band på mitt raseri och gick dit och skrek åt honom samtidigt som jag tog honom i nacken och ryggen och drog ner honom på golvet. Gick sedan efter honom tyst och hotfull, han försökte komma undan men i köket kröp han ihop och lade sej på golvet. Då gick jag bara därifrån. Det är ju som bekant betydligt mer läskigt om människan inte säjer något utan bara förföljer - fråga mina hundar.
Såg därefter inte till honom under lång tid och fick dåligt samvete. Hittar honom på golvet under matbordet. Mina älskade små djur har ju lekt sönder alla filtar som de hade nere så de ligger direkt på golvet. Tänkte ( förmodligen helt förmänskligande) att han säkert bara ville ligga mjukt. Gick därefter upp och hämtade ett nytt ouppackat täcket och lade på golvet. Det uppskattades och både Kato och Focus kröp ihop på det och somnade.
Undrar bara hur många dagar det får leva.....
Hur eller hur, efter simmet hade jag ett jobbmöte på Öland. Blev klar rätt tidigt och hann åka upp till klubben och köra alla hundarna varsitt pass innan det var dax för nästa möte.
Som vanligt, Focus ut först. Fritt följ, apportering och idag började jag lägga grunden för framåtsändandet. Funkade bra, egentligen var det ju bara ett framförgående utan koppel och mellan konor.  Men jag ville variera träningen lite.
Kato fritt följ, apprtering , framförgående och hopp. Man får jobba väldigt mjukt med honom och det är supernyttigt för mej.
Exit - fritt följ, tungapportering, framåtsändande och skall. Fick honom idag att även gå ut på ordet framåt efter inkallningen. Jippie!
Hade innan jag tränade mina egna hjälp Kerstin m Eka en stund och istället tog hon med sej Nero och körde uppletande/ lekte tills han var trött och nöjd. Tack för det.
Avslutar det här inlägget med att skicka ett stort megagrattis till Åsa och Faro som i helgen fick 165 p i lydnadsklass 1 och placerades sej som nummer två på pallen.
Ni är jätteduktiga!

Det gäller som sagt att passa på. Idag sken tom solen när jag återigen smög mer ner till fotbollsplanerna med förhoppningen om att det var plogat. Och det var det, inte så mkt men vi behöver ju inte så stor plats för det vi ska göra.
Focus fick som vanligt äran att börja och det blev en blandad kompott med en rätt ofokuserad Focus. Någonting doftade tydligen helt förföriskt i hans näsa och när jag då sade till honom kunde han istället inte utföra framförgåendet. Lite meckande från min sida och vi fick rätsida på det lilla problemet. Körde istället lite moment där det hela tiden händer saker och det funkade bättre men idag blev det inte riktig bra.
Kato i sin tur gjorde nästan allting rätt. Fria följet - snyggt som vanligt, apporteringen - strålande, om man tänker på hur långt vi kommit. Idag var första dagen han först satt snällt och väntade när jag kastade den, sedan sprang ut och hämtade den ( med viss tvekan, man lämnar inte gärna matte när hon har världens finaste leksak) och kom in och satte sej fot med den. Eller fot och fot - han satte sej vid sidan/ bakom mej och jag ville inte hålla på och tjata om detaljer första gången det fungerar. Som sagt, Katos träning flöt på så bra att jag bestämde mej för att prova på framförgående, något vi bara testat två gånger tidigare med horribelt resultat. Bestämde mej än en gång för att byta metod och ta mej tusan, det fungerade. Visserligen bara två meter framför mej men sedan stannade han och stod stilla i linje. Han som alltid satt sej när jag sagt stanna!
Avslutade med en liten plats och sedan var han mycket trött.
Exit var på topp som vanligt. Började med fritt följ, stegförflyttningar och skall. De två förstnämnda är inte så mkt att orda om och skallet tar sej. Han låter ju i alla fall hela tiden, sedan kan det kanske inte kallas för skall alla gånger;-)
Fortsatte med ställande och läggande under gång. Han har en tendens att inte lyssna riktigt ibland. Har vi kört ställande och jag sedan kommenderar ligg så står han snällt kvar. Måste träna mera....
Fortsatte med inkallning med ställande och det blir bättre men är långt ifrån bra. Tror dock stenhårt på min terori om att banna honom lite när han inte stannar direkt istället för att ge fler kommandon. Går ju tillbaka med honom varje gång han inte stannar direkt och blir jubelglad när han gör rätt. Han är ju väldigt mån om att jag ska vara glad så jag fortsätter på den inslagna vägen ett tag till så får vi se.
Körde även lite kryp både framåt och bakåt och det känns ok. Önskar, önskar, önskar att snön ville försvinna så att man kunde träna på riktigt. En del frågar mej nämligen om jag anmält mej och Ex till ngn tävling men som vanligt känne jag mej inte redo och kommer förmodligen aldrig att göra det heller. MEN - jag vill kolla av uppletande och spår innan jag anmäler, vet att det såg mkt fint ut innan snön kom men det kan ju hända så mkt under några få månader.
Idag fick även Nero träna och han var superlycklig och lika glad var han ikväll när jag tog mej tid och gick ut och lekte med honom i trädgården tills han tröttnade och ville gå in.
Imorgon väntar simmet igen och sedan hoppas jag att jag hinner träna alla hundarna en kortis innan det är dax att styra kosan hemåt. Vi får väl se

Det gäller att passa på när det inte är svinkallt eller snöar satan ute. Idag tog jag därför tillfället i akt och promenerade ned till en av fotbollsplanerna som ligger några minuter härifrån. Hade minsann spanat in de nattliga röjningarna som pågick där. Började med Focus som ( som vanligt) var överladdad. Fritt följ, ställande och läggande fungerar bra men idag bestämde jag mej för att vara modig och köra lite inkallningar. Avståndet blev endast två meter men jag vågar inte låta honom göra de tvärnitar jag vet att det blir på längre avstånd. Problemet var bara att ända sedan i sommras så har han ju ABSOLUT inte fått köra detta moment. Han satt därför snällt kvar och såg ut som ett mindre frågetecken när jag ropade HIT. Fick göra ett par ryck med kroppen för att han skulle komma till mej. Väl där satte han sej fint i possition och jag var nöjd.
Som nummer två var det Katos tur. Mycket bra i fria följet och läggande men så hade jag ju hunnit börja med ställandet och idag skulle vi fortsätta med det tänkte jag. Katos problem med ordet stanna är ju att han tror det betyder att han ska sätta sej ner och stanna där. Blir med andra ord väldigt grundläggande träning där men trots det fattade han först inte idag och blev otroligt låg. Han vill ju så gärna göra rätt och när han inte lyckas förstå så ser han ut som om han vore liten som en papillon. Fick backa ytterligare ett steg med det momentet ( det är ju som sagt ett tag sedan) och då lyckades vi. Fördelen med honom ( och alla de andra) är att så fort man blir glad på rösten glömmer de obehaget. Avslutade hans träning med en liten miniplats och han var jätteduktig.
Exit och jag har ju haft vissa delade åsikter om krypet. Idag skulle det därför tränas på det. Värmde upp med lite fritt följ och han var lycklig över att få arbeta. Sedan var det då dax, hur skulle det gå idag?
Tja, förutom att han inte har samma åsikt om possitionen vid kryp så var själva krypet bättre än vad det varit på hur länge som helst. Eftersom det gick så bra bestämde jag mej för att börja lära in att han ska kunna krypa bakåt. Gillar nämligen när de kan göra det och det är dax för vänstervinklar. Det ser mycket snyggt ut om de backar lite i den svängen.
Tänkte som så att gick krypet så bra kunde jag väl ge mej på vär andra akilleshäl nämligen inkallande med ställande. Idag blev det bakombelöning och jag kom på mej själv med ngn mycket dumt.
Om Ex inte stannar direkt på kommano så säjer jag NEJ - Stanna en gång till. Detta innebär ju att han inte tycker att han behöver stanna förrens jag säjer NEJ. Började idag därför banna honom lite och gå tillbaka med honom om han inte stannade direkt. Effekten blev rätt omedelbar. Så fort han stannar får han ju hämta sin älskade pip. Ska fortsätta med denna övning och se om det var något som enbart funkade idag eller om jag äntligen har hittat gåtans lösning.
Nero är mycket bättre i sim mage men jag vågar inte köra honom ännu. Därför blev det bara en kort promenad för honom.
Och nu ska jag återigen ge mej ut och gå en sväng - eller fyra rättare sagt. Alternativet kan ju vara att gå ner och göra boveteplättar och släppa ut hundarna i trädgården. Imrogon bitti väntar simmet och jag tänkte även hinna med att träna lite på klubben mellan de olika jobbmöten som jag har.
Sov gott!

Japp, var ju uppe i Söderköping den 21 januari för den fasansfulla röntgen. Krister var mycket nöjd med vad han såg så jag var inte superförvånad när jag på lördagen gick in på SKK;s hemsida och såg resultatet.
Hd A och Ed ua!
Hur nöjd får man bli?
Detta innebar ju mer än vad röntgen kan göra i vanliga fall nämligen att nu kommer Kato att stanna hos oss i vår lilla flock. Har ju fäst mej  så otroligt vid denna "lilla" kille så mitt hjärta hade gått sönder om det varit så att han skulle ha flyttat. Nu är det bara att gasa på. Om inte snön bestämmer sej för att stanna kvar till april så ska vi nog kunna vara ute på tävlingsbanorna vid det laget. Han är ju som bekant väldigt lättlärd.
Håller dock tummarna för att även hans syskon får fina röntgenresultat. Tydligen är fem (?) redan röntgade men bara ett resultat till har kommit ut på nätet.
Focus ska ju också ut på banan men det först efter det att han gjort ett MH vilket jag hoppas på kan ske även det i april.
Nero har varit magsjuk i några dygn men nu börjar det vända. Har kört med Stomax och Id foder men var ett tag osäker på om han skulle bli bra. Han har nog aldrig matvägra i hela sitt liv förrens nu och det gjorde mej så klart väldigt orolig. Han är ju en gammal man och han hjärta är ju inte vad det har varit. Har därför sprungit runt med mitt stetoskop och lyssnat på alla hundarna hur många gånger som helst. Fick köpa näringslösning till honom också men nu börjar det som sagt vända. Det är ju så att varje gång han blir dålig på något sätt så förbereder jag mej på att det kan vara den sista. Måste göra det för om det verkligen skulle vara det så är jag förberedd. Vi har en lång historia bakom oss och jag har svårt att tänka mej livet utan honom men vet ju att den dagen kommer.
Nu MÅSTE jag gå ner och lägga mer ved i kakelugnen. Vi har haft runt en tjugo minusgrader här men konstigt nog snöar det ändå. Önskar verkligen att det blir vår snart men det verkar ju inte som om den önskan kommer att slå in. Men som jag sagt så många gånger förr - man ska inte hänga upp sej på småsaker. Livet kan ta jävligt obehagliga vändningar och det är lika bra att spara sina negativa tankar tills dess.
Ha det gott och på återskrivande.

Man kan ju undra. Sista dagarna har varit ovanligt turförföljda och det skrämmer mej. Jag är ju som sagt inte född med segerhuva så när saker och ting flyter min väg tror jag per auromatik att något hemskt ska hända.
Vad har hänt då?
Jo, var ju i Söderköping igår för den fruktansvärda röntgen samt återbesök för Focus. Katos leder såg mkt bra ut men sedan är det ju upp till de (ibland) förvånansvärt okunniga människorna på SKK att läsa av och bestämma resultatet. Det känns lite som ett lotteri vem man får som läser plåtarna.
Focus såg mkt bra ut och vi fick klartecken att han skulle få vara lös och springa lite. Dock inte med sina bröder ännu såklart. Fick iofs stanna på veterinärkliniken i Mönsterås för att ta bort ännu en klo. Han lyckades även fastna med sporren på vänster fram. Den såg däremot väldigt fin ut så han behövde inte penicillin och han är heller inte speciellt intresserad av den trots att jag tagit bort bandaget.
Så idag blev det alltså dagen D för honom. Gick ut i skogen och kopplade lös. Han traskade snällt bakom och vid sidan av mej under en rätt lång sträcka tills han fick för sej att gå tvärs över den lilla skogsvägen för att pinka. Ni skulle sett hans min när jag bara fortsatte och han insåg att det var ok att springa lite. Han fick tokfnatt! Fick stopp på honom relativt snabbt men det var underbart att se den totala lycka som lyste ur hans ögon. Han fick naturligtvis fortsätta att vara lös men under lite mer kontrollerade former.
När jag kom hem från min promenad med Nero upptäckte jag att jag tappat min jobbmobil i skogen. Helvete!
Gissa hur mkt snö det är där ute. Eftersom det var ett antal timmar sedan Focus varit ute fick han följa med i mitt desperata letande. Hann nästan ända hem när jag ser solens sista strålar blänka i något väldigt litet. Min mobil! Den stod i en snöhög på högkant så bara en liten del av bottnen var synlig. Hade inte solen träffat den just då hade jag missat den. Jag hade ju redan gått förbi den ett par gånger och det är en rätt lång sträcka när man letar efter en lite sak.
Häromdagen skulle jag kolla efter hur mkt pengar jag hade kvar ( har beställt en hel massa foder) och blev fundersam när jag hittade 1000 kr. Hade för mej om att jag skulle ha 2000 kvar men hur jag än letade kunde jag inte hitta mer pengar. Jag brukar ha en väldig koll på hur jag spenderar, speciellt när jag måste köpa mat till djuren. Tänkte att jag väl för ovanlighetens skull inte hade det och reflekterade inte mer över det. Så, igår kväll skulle jag räta till alla täcken i Neros korg när det var läggdags. Ser något rödaktigt när jag lyft upp allt och böjer mej ner och vad ser jag! Jo, en femhundring. Lyfter även på de understa täckena och hittar en till. Jag hade mao sparat tusen kronor till foder. Hur de hamnat i hans korg vet jag inte, kanske hade han norpat dem och drömde om ett helt berg av grisöron, märgben , köttbullar och annat gott;-)
Så, som ni läser så har jag drabbats av tur de senaste dagarna och som den så vant otursförföljda jag är så väntar jag bara på vedergällningen. Vi får väl se.

Har faktiskt varit bortrest i helgen - utan hundar. Hade ju i höstas en vision om att ta en vecka utomlands, någonstans där det bara var sol, salta bad o så jag. De planerna fick gå i graven när jag insåg att jag har ett helt gäng hormonstinna grabbar härhemma. Det gäller att höra när det börjar gruffas, skillnaden mellan lek och allvar kan vara rätt fin och de får inte under några omständigheter komma i luven på varandra. Insåg däremot att jag skulle kunna lämna dem i två dagar för om det skulle bli bråk så kan de ju vara åtskillda de dagarna utan att det för den sakens skull blir jobbigt när man sätter ihop flocken igen. Därmed blev det bestämt att jag skulle fara till Uppsala i dagarna två och hälsa på mina äldsta barndomsvänner. Vi träffas på sin höjd en gång per år men varje gång är det som om det inte var mer än två dagar sedan. Anna och Jonas tog sej an Nero och bästaste Kerstin tog med sej Eka och mycket varma kläder och förberedde sej för två dagar i en igloo. Hade noga föreläst för stackars Kerstin om hur hon skulle bete sej om kaoset infann sej men hon slapp som tur var allt sådant. Helgen förflöt i lugnets tecken här hemma även om Kerstin trodde sej ha blivit både tio centimeter kortare och tio kilo lättare av alla promenader hon tagit.
Själv njöt jag i goda vänners lag med mycket god mat och glada samtal. När Lena frågade om jag var sugen på att gå en långpromenad så stirrade jag mest på henne. MIN uppfattning om en lugn helg inbegriper definitivt INTE långa promenader.
Hur eller hur - lyckligt hemma igen hann jag inte hämta Nero i går kväll utan detta gjordes idag. Passade på att ta med mej alla till klubben för ett kortare träningspass och det kändes bra. Får numera Kato att komma in och sätta sej fot med apporten och det glädjer mej. Han fattar snabbt den hunden. Focus och Nero fick bara lite fritt följ, ställande och läggande ( som vanligt)
Ex kördes med fritt följ, kryp och skall. Vi hade ju vissa problem med krypet och jag backade rätt rejält med det men idag fanns inga spår av problem. Blött och kallt på backen men det bekom honom inte det minsta. Skallet blir bättre och bättre och nu börjar jag även belöna ordet "tyst". Han ser lite fundersam ut men den polettem ramlar nog snart ner.
Emma kom upp med Exits halvbror Seger, för dagen nyss hemkommen och han var ju bara för söt. Väldigt lik Ex både vad det gäller utseende och temperament så vad kan jag säja. LYCKA TILL EMMA!
Dagen D närmar sej med stormsteg, bara två dagar kvar och jag är skitnervös. Vill, vill, vill att Katos leder ska se bra ut och jag vill,vill,vill,vill få klartecken att gasa med Focus.
Så snälla alla - håll tummarna.

Jajamän, graderna har stadigt krypit åt rätt håll och snön håller långsamt på att försvinna ( för en tid iaf). Detta har medfört att jag lyckats skotta fram släpet och vi har kommit igång och träna igen. Och detta inte en dag för tidigt. Jag har varit sur, grinig, rastlös - ja allt som abstinens medför - bara pga att vi inte kunnat aktivera oss som vi brukar. Men i söndags var det dax - äntligen. Exakt vad vi tränade då har jag glömt bort men kul var det, kommer heller inte ihåg vad vi körde igår men vad vi gjorde idag - det minns jag. Började med att köra till Räpplinge för en rejäl simgenomkörare för tre av djuren. Förtsatte in till Kalmar för att hinna träna det fjärde innan det var dax för ny behandling på sjukhuset för mej. Hann även titta på Faro med matte innan det.
Efter sjukhuset åter till klubben. Körde lite av det vanliga med Focus, vågade ju inte göra för mkt, han fick simma trettio minuter idag så han var nog trött ändå. Men lite fritt följ, ställande och läggande hann vi med. Kato skulle även denna dag drillas i att komma in och sätta sej med apporten var det tänkt. Tji fick jag. Tappade apportbocken någonstans på planen och var inte fan till att hitta den igen. Fick dock tillbaka den typ tre timmar senare när Lasses Sammy hittade den. Hur eller hur, detta resulterade i att Kato fick köra fritt följ, inkallning samt att vi fortsatte med ställandet. Det funkar bra och vi ser framsteg.
Bestämde mej för att det var alldeles för länge sedan Ex och jag körde framåtsändande och förutsättningarna var ju perfekta. Inte en kotte på hela klubben. DET GICK SÅ JÄVLA BRA! Det var lätt det bästa framåtsändandepasset vi haft. Pga detta överföll jag några kursare som dök upp( inte mina) som jag aldrig träffat förut och frågade om de kunde tänka sej att hjälpa mej genom att bara stå stilla ute på planen en liten stund. Även detta funkade jättebra. Kör ju bara belöning bakåt vid inkallningen vilket gör att han inte är jätteivrig att spring fort framåt. Däremot fungerade det INTE att efter inkallningen vända och köra en gång till åt andra hållet! Bra, då vet jag vad vi måste öva på i fortsättningen. Ex tror nämligen att momentet är slut efter ett skick och vem kan lasta honom för det då det alltid är så det har gått till?
Tog även ut Nero en sväng men eftersom han redan hade fått träna en gång idag så gick vi iväg och lekte.
Stannade sedan alldeles för länge och pratade skit med mina träningskamrater ,även det var länge sedan. Jättekul. De skulle iväg och käka pizza imorgon men jag kan inte eftersom jag har kurs.
Så, om vädret bara håller i sej så kommer jag att vara nöjd eftersom vi då kan fortsätta att träna, träna, träna...

Hej igen!
Har försökt att uppdatera ett par ggr men när allt slit är gjort och men trycker på spara/ publicera står det att ett fel uppstått och allt försvinner.
Så, here we go again och hoppas att det funkar.
Nytt år och nya erfarenheter kanske?
Nyårsafton passerade förbi som om ingenting hade hänt, ( nästan) alla grannarna var bortresta så det blev knappt ngn smällande alls. Förutom grannen bakom järnvägen vars gäster troligtvis hade förbannat tråkigt eftersom de placerade en nyårssmällare storlek större i en ( av två i Blomsermåla befintliga) bajstunnor. Misstänker att de tyckte det var en helt hysteriskt rolig ide men undrar om de fortfarande tyckte det när de kom på att tunnan var full med bajspåsar.
Hundarna brydde sej inte ett skit om att det smällde lite och det kändes jättebra. Kato var ju den som inte upplevt ngt liknande innan men han är cool som en filbunke.
Började nyårsdagen med en klofraktur på Focus. Blev helt överlycklig när jag upptäckte den då jag först misstänkte att ett korsband gick när han halkade till.
Träningen har ju varit väldigt lidande sista tiden ( därav de dåliga uppdateringarna). Snön har legat vit och kylan har varit slående. Ska skriva en ode till min kakelugn när jag får tid och inspriation....
Idag tog jag dock med mej alla djuren in för lite träning eftersom det endast var några få minusgrader. Tyvärr blåste det ju satan vilket gjorde att det blev kallare än vad man kunnat tänka sej.
Hundarna var iaf nöjda och sover nu gott sedan flera timmar tillbaka faktiskt ( kommer inte ihåg när det hände sist). Ska snart gå ner och väcka dem för en liten promenad innan natten.
Imorgon fyller Kato 1 år och frågorna väcks. Vad ska hända nu? Snart är det dax för den fasansfulla röntgen, håll tummarna för att det ser bra ut.
Vidare hoppas jag att jag får klartecken att börja köra Focus fullt ut vid återbesöket hos Christer. Då måste det till ett MH för att få tävla så det gäller att hitta ett snart isf.
Ex och jag ska ut på banan så snart vädret och lottningen tillåter det. Vi kommer smyga oss långt, långt bort och inte berätta det för ngn. Förhoppningsvis kommer jag kunna skicka ut mass- sms med texten E+E=E och bara jubla den dagen.
Nero- gubben mår fortfarande väldigt bra. Har haft det lite knackigt med lederna när kylan kröp ner åt en fjorton minus men vem har inte det? Vårt hus är gammalt och oisolerat men vi eldar friskt i kakelugnen varvid vi redan eldat upp all ved. Hundarna får ha sina täcken på inomhus och mår bra av det.
Hm, det här blev jävligt rörigt idag så jag lägger ner nu, innan jag förvirrar mej bort ännu mer än nödvändigt.
Ha det gott

Hej igen!
Då temperaturen gått upp mot nollan igen och vägarna är hyffsade så kopplades släpet på idag när det ändå var dax att fara in till Kalmar och ha kurs. Hundarna visste precis vad som var på gång och roade sej med att yla i kör vid flera tillfällen under mina kurstimmar. Givetvis till mina kursares stora lycka ( de verkar tro att man som kursledare har kadaverlydnad i alla situationer). När så kursen äntligen var slut ( fråga hundarna) bestämde jag att vi först skulle köra uppletande, börja med rapportövningar med Eka , äta för att till sist köra lydnad.
Tog i alla fall ut Focus först och körde väldigt lite och försiktigt med honom då han tre dagar innan jul lyckades trycka i sej ( i hans tycke) något alldeles underbart. Misstänker att det var både dött och ruttet och följderna lät inte vänta på sej. Hade tre vaknätter innan medicin sattes in och det blev lite bättre. Nu är han ok igen och därför fick han också träna LITE.
Vidare fick Kato följa med och valla en ruta för att sedan få synretning på ett men det fanns två utlagda föremål. Det är inte lätt att vara liten, han kom faktiskt inte riktigt ihåg vad man skulle göra andra gången.....
Passiv matte gjorde susen och en än gång trillade det ner en pollett och det blev full fart ut - varje gång.
Ex hade sex föremål ute och sex kom in. Har börjat bli mycket hårdare på att hindra honom om han går snett för jag har märkt att tempot blir oregelbundet när han gör så.
Nero fick även han ett uppletande, fyra föremål ute men efter det tredje tog jag in honom då han skummade om munnen. Han är lite som svarte riddaren i monty python, har ni sett den? Även efter det att han fått armar och ben avhuggna så hotar han och utmanar sin baneman. Neros version är följande:
Jag : Nero, det får räcka nu, du skummar om munnen och jag hör att du inte andas korrekt.
Nero: Jag andas, jag andas , jag andas....
Jag: jo, men du är för trött, dina ben orkar inte riktigt.
Nero: Bara en gång till.... snälla.
Jag Nej, nu räcker det, jag vill inte att du ska dö på kuppen.
Nero: Det är så orättvist, jag har inte fått göra NÅGONTING alls idag.
Jag : Ehm , vi har precis kört uppletande.
Nero: Du ljuger, JAG FICK ALDRIG VARA MED OCH NU VILL JAG OCKSÅ JOBBA
Ungefär här lägger jag ner vårt fiktiva samtal.
Vidare till nybörjarövningar med Eka vad det gäller Rapport. Skitkul att vara hjälpförare då jag får lära mej något nytt.
MAT!
Under tiden som Kerstin är snäll och hämtar lite mat tar jag ut Focus på en ny promenad. Lagom tills vi är tillbaka kommer maten och det blir paus.
Efteråt tar jag ut Kato och kör igenom lite av det vi kan ( och inte kan), han går mycket bra och hade nog kunnat hålla på hur länge som helst.
En annan som skulle kunna göra det är så klart Ex. Idag var han superladdad efter det tråkiga idet vi legat i.
Fastnade i det fria följet, tycker att han slarvar lite ibland så därför tragglades det nästan bara det idag och han bara bad om mer. Jag njöt hela passet. Avslutade med lite skall och det blir bättre och bättre. Mitt mål med Ex når upp till stjärnorna och sådana här dagar tror jag faktiskt det är möjligt.
Medans Ex och jag tränade började någon fyra av ett sjujävulens fyverkeri. Ex bryr sej ju inte men Kato satt ju i släpet och jag visste ju inte innan hur han skulle reagera. Tänkte att de nog inte skulle fyra av så många raketer så jag satte in Ex och tog med Nero på en lite runda. De smällde hela jävla tiden. Ingen av mina tre som upplevt ett nyår reagerar men jag var som sagt lite orolig för Kato. Detta gjorde att jag tog ut honom och gick ut på plan och lek-tränade. Han kollade upp ngn gång men inte mer. Skönt, då vet jag att jag inte behöver oroa mej för nyårsafton. Tog ändå ut Focus i oljudet bara för att kolla, han var ju så liten förra året men han trippade på och bara luktade på kissefläckarna.
Så, för vår skull var det bara bra med det stora fyverkeriet. Raketträning -  men stackars alla de hundarna som inte klarar av det.......

Japp. Snön kom ju med stor stil och med den kylan och halkan. Vi har säkert 20 centimeter snö och minus 12 grader. Detta gör att mitt lilla hus är iskallt, vägarna snorhala och jag tänker inte släpa ut hundarna i släpet när det är så här. Nero fixar det rätt så bra innomhus men ute går det sämre. Promenaderna för honom blir rätt korta. Blev för övrigt rätt förkyld för ngn vecka sedan och det sätter sej ju naturligtvis på luftrören. Har haft svårt att gå någon längre sträcka men det börjar lätta nu.
Hundarna har jättetråkigt vilket har resulterat i ännu en Biabäddsmassaker. Fattar ni hur mycket material en Biabädd består av? Det täcker ett helt rum kan jag berätta. Att de sedan är svindyra gör ju inte sakern bättre.
Exit har hittat en ny hobby som gör mej vansinnig. Han går till tvättunnan ( som inte har lock) och plockar fram mina trosor som ska tvättas. Sedan ligger han och slickar på dessa. Äckelhund! Vet att Nero hade en sådan period när han var i samma ålder, skillnaden är att han åt upp dem och som tur var även spydde upp dem.
Ska köpa ett par miniskidor, sedan blir det åka av efter Exit. Om det visar sej att Kato är friröntgad och det fortfarande är snö då så ska han också bli invigt i dragandet. Har bestämt mej för att använda min mc-utrustning första gången jag prövar denna sport. Så, om ni hör om en galning som susar fram i full mc mudering i Blomstermålaskogarna så bli inte rädda - det är bara jag.

I samma stund som jag skrev att jag hellre hade snö än regn visste jag att jag skulle få ångra mej och visst fick jag....
Veckan som gått har varit super. Måndagen är vår vilodag, tisdagen simmade vi och körde lydnad likaså på onsdagen. På torsdagen lyckades jag äntligen lura med Kerstin ut för att spåra, det var alldeles för länge sedan. Hon lade till Ex och Nero och jag till Eka, Kato och Focus. Medans vi väntade på att spåren skulle ligga till sej passade jag på¨att köra Ex och Kato i grustaget något som uppskattades väldigt mkt. Spåren gick superfint och jag är helnöjd.
På fredagen kom Martina och Prima ner från Norrköping för ett par träningsdagar. Vi träffades på Mönsterås bk för lite spår och lydnad. I samma sekund som norrköpingsborna landade in började det regna och fortsatte så hela dagen. Spåren vi lagt blev totalfiasko. Upptäckte efter en stund att de hade kalkat åkrarna och ni vet vad kalk gör med en hundnäsa....
Körde ist på m lydnad och det gick betydligt bättre. Fem timmar senare vände vi mot Blomstermåla men gjorde en liten avstickare till en affär. Kan väl konstatera att vi svullade våldsamt denna kväll.
Upp lördag morgon för att avsluta en kurs i hobbyspår/ uppletande. Möttes av stora snöflingor men det var ändå fyra tappra ekipage som gav sej ut i skogen. När kursen var klar körde vi uppletande med Ex, Kato och Prima ballerina. Exit är riktigt bra på det nu, Upptäckte däremot att Kato är lat, istället för att hoppa över stockarna som de andra springer han runt. Prima jobbade också på bra.
Vidare in till Kalmar bk för lite lydnad. Körde igenom och visade lite på resterande moment som Martina funderade över. Misstänker att Prima sov gott hela vägen hem efter detta;-)
De hade gjort enorma framsteg sedan sist och de lär definitivt vara tävlingsklara till våren.
Körde därefter mina egna en sväng till innan det var dax att bege sej hemåt.
Söndagen började med kurs på klubben. Hade helt glömt av att jag lovat att skjuta för ett gäng efteråt men hann ändå köra igenom Kato innan de kom. Ingen av deras sötnosar så mkt som höjde ett öra när skotten gick. Passade på att utnyttja dessa nya människor för en grupp på framåtsändande med Ex. Inga problem där inte, får ligga på honom lite när han ska gå sakta.
Körde sedan Focus och Nero igen sedan var vi trötta.
Måndag = latdag. Bara långa promenader i skogen.
Idag då, jo. Åkte över till Öland för att simma hundarna idag igen. När jag kom ut därifrån så snöade det satan. Krypkörde in till Kalmar för jobbmöte och sedan vidare upp till klubben. Hittade några vilsna själar som försökte sej på att träna men det var bara att ge upp. Rastade av alla djuren och fick krypköra hela vägen hem. Det var snorhalt.
Så, härmed slår jag fast - en gång för alla - det är definitivt bättre med regn än snö!