Focus apell - check!
Så, då efter en del nederlag och mycket hårt slit åkte i fredags hela flocken till Vadstena. På lördagen skulle nämligen Focus och jag tävla i apellklass spår. Ni som har följt med i bloggen vet ju att han varit skadad under en längre tid men nu är vi som sagt med i matchen igen. Vi har haft seriösa problem med spåret då Focus har tyckt att det varit tråkigt m apellspår. Fick lite ny- gamla idéer när jag satt och spånade med klubbkompisarna och det gav resultat.
Dagen började och slutade med nummer fyra. Dvs vi fick nummer fyra på lottningen. Ut till spårmarkerna som bestod av jord, jord, jord och ett par grässtrån. Focus fixade den svåra marken och den hårda vinden galant och vi fick nio - nio på spåret.
Tillbaka vid klubbstugan för budföring - trodde jag. Inte då, vi skulle köra plats istället.
Och nu kommer förklaringen till att de flesta fasar inför en platsliggning i apellen. När vi lämnar hundarna följer staffen bredvid Focus efter sin matte, rottisen bredvid gnäller ett litet tag när hans älskade husse lämnar honom. Sedan börjar en kelpie krypa mot Focus, ställer sej upp och går emot honom, lägger sej ner och fortsätter krypa mot honom. Precis när jag insåg att nu är den för nära för att Focus ska klara av det hör jag de befriande orden - tiden är ute. Därmed var tian på platsen säkrad.
Vidare till budföringen. Eftersom han som sagt varit skadad har han aldrig sprungit en full budföring. Han höll på att tjuva från mej men gjorde det inte. Ställde sej upp hos mottagaren och redan då såg jag vart han tog sikte och inte var det mot mej inte. Domargruppen nästa enligt honom. Ropade på honom och då kom han fint till mej ist.
8-8 på den och en mkt glad matte,
Vidare till lydnaden:
Lionförighet 6,5 -8 ( tänkte mej inte för och korrigerade m kopplet vilket den ena domaren såg och den andra inte, blev dock väldigt glad över att de båda skrev att vi hade fin kontakt)
Framförgåendet: 7-7 Han försökte tjuva på andra vändan, vände upp när jag sa halt, efter andra vändan sa de helt om marsch och därefter halt. Då tyckte Focus att vi kunde gå före en gång till...
Läggande 9-9
inkallnin 9-9 ( han har ju som jävla fart att han inte kan stanna ordentligt)
Apportering 8-8 Han har en tendens att slå i mej när han ska vända och då släpper han apporten. Därför kommenderade jag fot för säkerhets skull, vet att han inte släpper då
Hopp 0-0 Vaddå hopp, jaga fåglar är mkt roligare.... (tycker inte matte!)
Hur eller hur, vi fick ihop 242 p och kom FYRA ( av tio).
Lägre nästa!
Glömde i förra uppdateringen att skriva att både Focus och Kato numera är ögonlysta utan anmärkning.
Hurra för det med.
Grattis Ylva med Pondus till uppflytten till elit spår. Ni är såååååå duktiga.
Dagen började och slutade med nummer fyra. Dvs vi fick nummer fyra på lottningen. Ut till spårmarkerna som bestod av jord, jord, jord och ett par grässtrån. Focus fixade den svåra marken och den hårda vinden galant och vi fick nio - nio på spåret.
Tillbaka vid klubbstugan för budföring - trodde jag. Inte då, vi skulle köra plats istället.
Och nu kommer förklaringen till att de flesta fasar inför en platsliggning i apellen. När vi lämnar hundarna följer staffen bredvid Focus efter sin matte, rottisen bredvid gnäller ett litet tag när hans älskade husse lämnar honom. Sedan börjar en kelpie krypa mot Focus, ställer sej upp och går emot honom, lägger sej ner och fortsätter krypa mot honom. Precis när jag insåg att nu är den för nära för att Focus ska klara av det hör jag de befriande orden - tiden är ute. Därmed var tian på platsen säkrad.
Vidare till budföringen. Eftersom han som sagt varit skadad har han aldrig sprungit en full budföring. Han höll på att tjuva från mej men gjorde det inte. Ställde sej upp hos mottagaren och redan då såg jag vart han tog sikte och inte var det mot mej inte. Domargruppen nästa enligt honom. Ropade på honom och då kom han fint till mej ist.
8-8 på den och en mkt glad matte,
Vidare till lydnaden:
Lionförighet 6,5 -8 ( tänkte mej inte för och korrigerade m kopplet vilket den ena domaren såg och den andra inte, blev dock väldigt glad över att de båda skrev att vi hade fin kontakt)
Framförgåendet: 7-7 Han försökte tjuva på andra vändan, vände upp när jag sa halt, efter andra vändan sa de helt om marsch och därefter halt. Då tyckte Focus att vi kunde gå före en gång till...
Läggande 9-9
inkallnin 9-9 ( han har ju som jävla fart att han inte kan stanna ordentligt)
Apportering 8-8 Han har en tendens att slå i mej när han ska vända och då släpper han apporten. Därför kommenderade jag fot för säkerhets skull, vet att han inte släpper då
Hopp 0-0 Vaddå hopp, jaga fåglar är mkt roligare.... (tycker inte matte!)
Hur eller hur, vi fick ihop 242 p och kom FYRA ( av tio).
Lägre nästa!
Glömde i förra uppdateringen att skriva att både Focus och Kato numera är ögonlysta utan anmärkning.
Hurra för det med.
Grattis Ylva med Pondus till uppflytten till elit spår. Ni är såååååå duktiga.
MH Kato check!
Som vanligt när något hemsk har hänt har jag ju svårt att uppdatera igen. Känner det som om jag sviker när jag tillåter livet att gå vidare och så är det ju faktiskt också, livet går vidare, det finns inget vi kan göra åt det ( som tur är). Jag sörjer och saknar min Prins oerhört men det är de som är kvar som är viktigare.
Fick i helgen som gick en reservplats på ett MH i Mönsterås. Har ju velat lite hit och dit eftersom jag anser att Kato är så pass omogen - men har på senare tid börjat tro att han lurar mej lite. Han är så jävla liten och timid mot mej men i övrigt ser jag inte mkt av det. Har ju tänkt mej att tävla honom så snart sommaren är över och då är han ju mer än 18 månader vilket innebär att ett MH är ett krav.
Hur eller hur, hans MH bjöd inte på några större överraskningar. Han är engagerad i testledaren och accepterar kontakt/ hantering. Startar leken snabbt men har inte fullbett. Vid lilla bytet for han iväg mkt målmedvetet om bromsade in och grep bytet direkt båda gångerna. Lite ovanligt men väldigt bra med en femma på gripandet båda gångerna.
Passiviten låg på en fyra men jag förstår honom. Det var så jävla mkt mygg att han till slut lade sej ner och rullade sej för att bli av med dem.
Kato tycker saker och ting är läskiga men avreagerar jättesnabbt och bygger inte på sej någonting.
Dumpe for upp - Kato for bort en bit. Kom fram när jag satt på huk och lockade. Var tvungen att nosa lite på den vid första vändan men i övrigt ingenting.
Skrammlet vände han upp och kollade in och som testledaren sa - han var klar med det långt innan vi fattade det - därför fick jag gå ända fram och sätta mej. Noll rädsla osv när det var över.
Spökena var superläskiga. Han hade god kontroll på båda spökena hela tiden, väldigt små hotbeteende och sedan kom de för nära. Då backade han så att jag var tvungen att släppa kopplet och gick och satte sej på testledarens fötter. Kom fram när jag tog av "mössan" på spöket och så var även det över i hans värld.
När sedan kamptrasen kom fram igen spärrade han upp ögonen och öronen ställdes rakt ut och sedan blev det leka av. Leken fortsatte med matte emedans första skotten gick. Fick ju som vanligt stå passiva när de andra gick. Han gjorde en snabb koll vartifrån ljudet kom men ingenting mer.
När vi sedan gick igenom det som hade hänt med testdommaren hade de hängt upp kamptrasen i ett träd. Under hela genomgången försökte Kato på alla upptänkliga sätt få ner den något som lockade till många glada skratt.
Så - nu är iaf ännu en sak på min "to do 2010" avklarad.
Hoppas det blir lite fler saker att checka av innan året är slut!
Fick i helgen som gick en reservplats på ett MH i Mönsterås. Har ju velat lite hit och dit eftersom jag anser att Kato är så pass omogen - men har på senare tid börjat tro att han lurar mej lite. Han är så jävla liten och timid mot mej men i övrigt ser jag inte mkt av det. Har ju tänkt mej att tävla honom så snart sommaren är över och då är han ju mer än 18 månader vilket innebär att ett MH är ett krav.
Hur eller hur, hans MH bjöd inte på några större överraskningar. Han är engagerad i testledaren och accepterar kontakt/ hantering. Startar leken snabbt men har inte fullbett. Vid lilla bytet for han iväg mkt målmedvetet om bromsade in och grep bytet direkt båda gångerna. Lite ovanligt men väldigt bra med en femma på gripandet båda gångerna.
Passiviten låg på en fyra men jag förstår honom. Det var så jävla mkt mygg att han till slut lade sej ner och rullade sej för att bli av med dem.
Kato tycker saker och ting är läskiga men avreagerar jättesnabbt och bygger inte på sej någonting.
Dumpe for upp - Kato for bort en bit. Kom fram när jag satt på huk och lockade. Var tvungen att nosa lite på den vid första vändan men i övrigt ingenting.
Skrammlet vände han upp och kollade in och som testledaren sa - han var klar med det långt innan vi fattade det - därför fick jag gå ända fram och sätta mej. Noll rädsla osv när det var över.
Spökena var superläskiga. Han hade god kontroll på båda spökena hela tiden, väldigt små hotbeteende och sedan kom de för nära. Då backade han så att jag var tvungen att släppa kopplet och gick och satte sej på testledarens fötter. Kom fram när jag tog av "mössan" på spöket och så var även det över i hans värld.
När sedan kamptrasen kom fram igen spärrade han upp ögonen och öronen ställdes rakt ut och sedan blev det leka av. Leken fortsatte med matte emedans första skotten gick. Fick ju som vanligt stå passiva när de andra gick. Han gjorde en snabb koll vartifrån ljudet kom men ingenting mer.
När vi sedan gick igenom det som hade hänt med testdommaren hade de hängt upp kamptrasen i ett träd. Under hela genomgången försökte Kato på alla upptänkliga sätt få ner den något som lockade till många glada skratt.
Så - nu är iaf ännu en sak på min "to do 2010" avklarad.
Hoppas det blir lite fler saker att checka av innan året är slut!
så sant
If it should be, that I grow frail and weak,
And pain should keep me from my sleep,
Then you must do what must be done
For this, the last battle, can't be won.
You will be sad, I understand.
Don't let your grief then stay your hand,
For this day, more than the rest,
Your love and friendship stand the test.
We've had so many happy years
What is to come can hold no fears.
You'd not want me to suffer, so,
When the time comes, please let me go.
Take me where my needs they'll tend only,
Stay with me to the end,
And hold me firm and speak to me,
Until my eyes no longer see.
I know in time you will see
It is a kindness you do to me
Although my tail its last has waved
From pain and suffering I've been saved.
Don't grieve it should be you,
Who decides this thing to do,
We've been so close, we two, these years
Don't let your heart hold any tears.
Smile - for we walked together,
For a little while."
And pain should keep me from my sleep,
Then you must do what must be done
For this, the last battle, can't be won.
You will be sad, I understand.
Don't let your grief then stay your hand,
For this day, more than the rest,
Your love and friendship stand the test.
We've had so many happy years
What is to come can hold no fears.
You'd not want me to suffer, so,
When the time comes, please let me go.
Take me where my needs they'll tend only,
Stay with me to the end,
And hold me firm and speak to me,
Until my eyes no longer see.
I know in time you will see
It is a kindness you do to me
Although my tail its last has waved
From pain and suffering I've been saved.
Don't grieve it should be you,
Who decides this thing to do,
We've been so close, we two, these years
Don't let your heart hold any tears.
Smile - for we walked together,
For a little while."
IN MEMORIAN
I fredags lämnade min prins, min själ och mitt hjärta mej för alltid. Jag hade lovat både honom och mej själv att när den dagen kom skulle det vara medans han fortfarande var kung. Han hade under en längre tid haltat på ett framben och detta trots rätt hög dos Canidryl. Han hade även börjat få problem med att bakbenen ibland vek sej. Hade han varit en hund som var nöjd med att vara promenadlimpa kanske han kunde fått en liten tid till. Men Nero hade arbetat nästan varje dag i hela sitt liv och skulle inte mått bra av att inte få fortsätta med det.
Så, jag tog honom till veterinären i fredags och krävde att hela hunden skulle röntgas igenom och när det var gjort visade det sej att han hade mängder med artroser i bog, armbågar och höfter. Det hade lossnat bitar och det hängde som kjolar av artros på flera ställen. Med den insikten bestämde jag mej för att han inte skulle vakna mer.
Det var ett fruktansvärt svårt beslut att ta men ibland måste man vara en större människa än vad man tror att man klarar av att vara.
Jag vet att jag tog rätt beslut men sorgen är så stor. Vi hade delat många år, mycket sorg och glädje. Han lärde mej så otroligt mycket och därför var jag tvungen att låta honom gå medans han fortfarande hade sin värdighet kvar.
Jag saknar dej min prins.
Älskar dej - nu och för evigt
Så, jag tog honom till veterinären i fredags och krävde att hela hunden skulle röntgas igenom och när det var gjort visade det sej att han hade mängder med artroser i bog, armbågar och höfter. Det hade lossnat bitar och det hängde som kjolar av artros på flera ställen. Med den insikten bestämde jag mej för att han inte skulle vakna mer.
Det var ett fruktansvärt svårt beslut att ta men ibland måste man vara en större människa än vad man tror att man klarar av att vara.
Jag vet att jag tog rätt beslut men sorgen är så stor. Vi hade delat många år, mycket sorg och glädje. Han lärde mej så otroligt mycket och därför var jag tvungen att låta honom gå medans han fortfarande hade sin värdighet kvar.
Jag saknar dej min prins.
Älskar dej - nu och för evigt
