KATO FRIRÖNTGAD!
Japp, var ju uppe i Söderköping den 21 januari för den fasansfulla röntgen. Krister var mycket nöjd med vad han såg så jag var inte superförvånad när jag på lördagen gick in på SKK;s hemsida och såg resultatet.
Hd A och Ed ua!
Hur nöjd får man bli?
Detta innebar ju mer än vad röntgen kan göra i vanliga fall nämligen att nu kommer Kato att stanna hos oss i vår lilla flock. Har ju fäst mej så otroligt vid denna "lilla" kille så mitt hjärta hade gått sönder om det varit så att han skulle ha flyttat. Nu är det bara att gasa på. Om inte snön bestämmer sej för att stanna kvar till april så ska vi nog kunna vara ute på tävlingsbanorna vid det laget. Han är ju som bekant väldigt lättlärd.
Håller dock tummarna för att även hans syskon får fina röntgenresultat. Tydligen är fem (?) redan röntgade men bara ett resultat till har kommit ut på nätet.
Focus ska ju också ut på banan men det först efter det att han gjort ett MH vilket jag hoppas på kan ske även det i april.
Nero har varit magsjuk i några dygn men nu börjar det vända. Har kört med Stomax och Id foder men var ett tag osäker på om han skulle bli bra. Han har nog aldrig matvägra i hela sitt liv förrens nu och det gjorde mej så klart väldigt orolig. Han är ju en gammal man och han hjärta är ju inte vad det har varit. Har därför sprungit runt med mitt stetoskop och lyssnat på alla hundarna hur många gånger som helst. Fick köpa näringslösning till honom också men nu börjar det som sagt vända. Det är ju så att varje gång han blir dålig på något sätt så förbereder jag mej på att det kan vara den sista. Måste göra det för om det verkligen skulle vara det så är jag förberedd. Vi har en lång historia bakom oss och jag har svårt att tänka mej livet utan honom men vet ju att den dagen kommer.
Nu MÅSTE jag gå ner och lägga mer ved i kakelugnen. Vi har haft runt en tjugo minusgrader här men konstigt nog snöar det ändå. Önskar verkligen att det blir vår snart men det verkar ju inte som om den önskan kommer att slå in. Men som jag sagt så många gånger förr - man ska inte hänga upp sej på småsaker. Livet kan ta jävligt obehagliga vändningar och det är lika bra att spara sina negativa tankar tills dess.
Ha det gott och på återskrivande.
Hd A och Ed ua!
Hur nöjd får man bli?
Detta innebar ju mer än vad röntgen kan göra i vanliga fall nämligen att nu kommer Kato att stanna hos oss i vår lilla flock. Har ju fäst mej så otroligt vid denna "lilla" kille så mitt hjärta hade gått sönder om det varit så att han skulle ha flyttat. Nu är det bara att gasa på. Om inte snön bestämmer sej för att stanna kvar till april så ska vi nog kunna vara ute på tävlingsbanorna vid det laget. Han är ju som bekant väldigt lättlärd.
Håller dock tummarna för att även hans syskon får fina röntgenresultat. Tydligen är fem (?) redan röntgade men bara ett resultat till har kommit ut på nätet.
Focus ska ju också ut på banan men det först efter det att han gjort ett MH vilket jag hoppas på kan ske även det i april.
Nero har varit magsjuk i några dygn men nu börjar det vända. Har kört med Stomax och Id foder men var ett tag osäker på om han skulle bli bra. Han har nog aldrig matvägra i hela sitt liv förrens nu och det gjorde mej så klart väldigt orolig. Han är ju en gammal man och han hjärta är ju inte vad det har varit. Har därför sprungit runt med mitt stetoskop och lyssnat på alla hundarna hur många gånger som helst. Fick köpa näringslösning till honom också men nu börjar det som sagt vända. Det är ju så att varje gång han blir dålig på något sätt så förbereder jag mej på att det kan vara den sista. Måste göra det för om det verkligen skulle vara det så är jag förberedd. Vi har en lång historia bakom oss och jag har svårt att tänka mej livet utan honom men vet ju att den dagen kommer.
Nu MÅSTE jag gå ner och lägga mer ved i kakelugnen. Vi har haft runt en tjugo minusgrader här men konstigt nog snöar det ändå. Önskar verkligen att det blir vår snart men det verkar ju inte som om den önskan kommer att slå in. Men som jag sagt så många gånger förr - man ska inte hänga upp sej på småsaker. Livet kan ta jävligt obehagliga vändningar och det är lika bra att spara sina negativa tankar tills dess.
Ha det gott och på återskrivande.
Börjar jag få tur eller?
Man kan ju undra. Sista dagarna har varit ovanligt turförföljda och det skrämmer mej. Jag är ju som sagt inte född med segerhuva så när saker och ting flyter min väg tror jag per auromatik att något hemskt ska hända.
Vad har hänt då?
Jo, var ju i Söderköping igår för den fruktansvärda röntgen samt återbesök för Focus. Katos leder såg mkt bra ut men sedan är det ju upp till de (ibland) förvånansvärt okunniga människorna på SKK att läsa av och bestämma resultatet. Det känns lite som ett lotteri vem man får som läser plåtarna.
Focus såg mkt bra ut och vi fick klartecken att han skulle få vara lös och springa lite. Dock inte med sina bröder ännu såklart. Fick iofs stanna på veterinärkliniken i Mönsterås för att ta bort ännu en klo. Han lyckades även fastna med sporren på vänster fram. Den såg däremot väldigt fin ut så han behövde inte penicillin och han är heller inte speciellt intresserad av den trots att jag tagit bort bandaget.
Så idag blev det alltså dagen D för honom. Gick ut i skogen och kopplade lös. Han traskade snällt bakom och vid sidan av mej under en rätt lång sträcka tills han fick för sej att gå tvärs över den lilla skogsvägen för att pinka. Ni skulle sett hans min när jag bara fortsatte och han insåg att det var ok att springa lite. Han fick tokfnatt! Fick stopp på honom relativt snabbt men det var underbart att se den totala lycka som lyste ur hans ögon. Han fick naturligtvis fortsätta att vara lös men under lite mer kontrollerade former.
När jag kom hem från min promenad med Nero upptäckte jag att jag tappat min jobbmobil i skogen. Helvete!
Gissa hur mkt snö det är där ute. Eftersom det var ett antal timmar sedan Focus varit ute fick han följa med i mitt desperata letande. Hann nästan ända hem när jag ser solens sista strålar blänka i något väldigt litet. Min mobil! Den stod i en snöhög på högkant så bara en liten del av bottnen var synlig. Hade inte solen träffat den just då hade jag missat den. Jag hade ju redan gått förbi den ett par gånger och det är en rätt lång sträcka när man letar efter en lite sak.
Häromdagen skulle jag kolla efter hur mkt pengar jag hade kvar ( har beställt en hel massa foder) och blev fundersam när jag hittade 1000 kr. Hade för mej om att jag skulle ha 2000 kvar men hur jag än letade kunde jag inte hitta mer pengar. Jag brukar ha en väldig koll på hur jag spenderar, speciellt när jag måste köpa mat till djuren. Tänkte att jag väl för ovanlighetens skull inte hade det och reflekterade inte mer över det. Så, igår kväll skulle jag räta till alla täcken i Neros korg när det var läggdags. Ser något rödaktigt när jag lyft upp allt och böjer mej ner och vad ser jag! Jo, en femhundring. Lyfter även på de understa täckena och hittar en till. Jag hade mao sparat tusen kronor till foder. Hur de hamnat i hans korg vet jag inte, kanske hade han norpat dem och drömde om ett helt berg av grisöron, märgben , köttbullar och annat gott;-)
Så, som ni läser så har jag drabbats av tur de senaste dagarna och som den så vant otursförföljda jag är så väntar jag bara på vedergällningen. Vi får väl se.
Vad har hänt då?
Jo, var ju i Söderköping igår för den fruktansvärda röntgen samt återbesök för Focus. Katos leder såg mkt bra ut men sedan är det ju upp till de (ibland) förvånansvärt okunniga människorna på SKK att läsa av och bestämma resultatet. Det känns lite som ett lotteri vem man får som läser plåtarna.
Focus såg mkt bra ut och vi fick klartecken att han skulle få vara lös och springa lite. Dock inte med sina bröder ännu såklart. Fick iofs stanna på veterinärkliniken i Mönsterås för att ta bort ännu en klo. Han lyckades även fastna med sporren på vänster fram. Den såg däremot väldigt fin ut så han behövde inte penicillin och han är heller inte speciellt intresserad av den trots att jag tagit bort bandaget.
Så idag blev det alltså dagen D för honom. Gick ut i skogen och kopplade lös. Han traskade snällt bakom och vid sidan av mej under en rätt lång sträcka tills han fick för sej att gå tvärs över den lilla skogsvägen för att pinka. Ni skulle sett hans min när jag bara fortsatte och han insåg att det var ok att springa lite. Han fick tokfnatt! Fick stopp på honom relativt snabbt men det var underbart att se den totala lycka som lyste ur hans ögon. Han fick naturligtvis fortsätta att vara lös men under lite mer kontrollerade former.
När jag kom hem från min promenad med Nero upptäckte jag att jag tappat min jobbmobil i skogen. Helvete!
Gissa hur mkt snö det är där ute. Eftersom det var ett antal timmar sedan Focus varit ute fick han följa med i mitt desperata letande. Hann nästan ända hem när jag ser solens sista strålar blänka i något väldigt litet. Min mobil! Den stod i en snöhög på högkant så bara en liten del av bottnen var synlig. Hade inte solen träffat den just då hade jag missat den. Jag hade ju redan gått förbi den ett par gånger och det är en rätt lång sträcka när man letar efter en lite sak.
Häromdagen skulle jag kolla efter hur mkt pengar jag hade kvar ( har beställt en hel massa foder) och blev fundersam när jag hittade 1000 kr. Hade för mej om att jag skulle ha 2000 kvar men hur jag än letade kunde jag inte hitta mer pengar. Jag brukar ha en väldig koll på hur jag spenderar, speciellt när jag måste köpa mat till djuren. Tänkte att jag väl för ovanlighetens skull inte hade det och reflekterade inte mer över det. Så, igår kväll skulle jag räta till alla täcken i Neros korg när det var läggdags. Ser något rödaktigt när jag lyft upp allt och böjer mej ner och vad ser jag! Jo, en femhundring. Lyfter även på de understa täckena och hittar en till. Jag hade mao sparat tusen kronor till foder. Hur de hamnat i hans korg vet jag inte, kanske hade han norpat dem och drömde om ett helt berg av grisöron, märgben , köttbullar och annat gott;-)
Så, som ni läser så har jag drabbats av tur de senaste dagarna och som den så vant otursförföljda jag är så väntar jag bara på vedergällningen. Vi får väl se.
Snabbträning
Har faktiskt varit bortrest i helgen - utan hundar. Hade ju i höstas en vision om att ta en vecka utomlands, någonstans där det bara var sol, salta bad o så jag. De planerna fick gå i graven när jag insåg att jag har ett helt gäng hormonstinna grabbar härhemma. Det gäller att höra när det börjar gruffas, skillnaden mellan lek och allvar kan vara rätt fin och de får inte under några omständigheter komma i luven på varandra. Insåg däremot att jag skulle kunna lämna dem i två dagar för om det skulle bli bråk så kan de ju vara åtskillda de dagarna utan att det för den sakens skull blir jobbigt när man sätter ihop flocken igen. Därmed blev det bestämt att jag skulle fara till Uppsala i dagarna två och hälsa på mina äldsta barndomsvänner. Vi träffas på sin höjd en gång per år men varje gång är det som om det inte var mer än två dagar sedan. Anna och Jonas tog sej an Nero och bästaste Kerstin tog med sej Eka och mycket varma kläder och förberedde sej för två dagar i en igloo. Hade noga föreläst för stackars Kerstin om hur hon skulle bete sej om kaoset infann sej men hon slapp som tur var allt sådant. Helgen förflöt i lugnets tecken här hemma även om Kerstin trodde sej ha blivit både tio centimeter kortare och tio kilo lättare av alla promenader hon tagit.
Själv njöt jag i goda vänners lag med mycket god mat och glada samtal. När Lena frågade om jag var sugen på att gå en långpromenad så stirrade jag mest på henne. MIN uppfattning om en lugn helg inbegriper definitivt INTE långa promenader.
Hur eller hur - lyckligt hemma igen hann jag inte hämta Nero i går kväll utan detta gjordes idag. Passade på att ta med mej alla till klubben för ett kortare träningspass och det kändes bra. Får numera Kato att komma in och sätta sej fot med apporten och det glädjer mej. Han fattar snabbt den hunden. Focus och Nero fick bara lite fritt följ, ställande och läggande ( som vanligt)
Ex kördes med fritt följ, kryp och skall. Vi hade ju vissa problem med krypet och jag backade rätt rejält med det men idag fanns inga spår av problem. Blött och kallt på backen men det bekom honom inte det minsta. Skallet blir bättre och bättre och nu börjar jag även belöna ordet "tyst". Han ser lite fundersam ut men den polettem ramlar nog snart ner.
Emma kom upp med Exits halvbror Seger, för dagen nyss hemkommen och han var ju bara för söt. Väldigt lik Ex både vad det gäller utseende och temperament så vad kan jag säja. LYCKA TILL EMMA!
Dagen D närmar sej med stormsteg, bara två dagar kvar och jag är skitnervös. Vill, vill, vill att Katos leder ska se bra ut och jag vill,vill,vill,vill få klartecken att gasa med Focus.
Så snälla alla - håll tummarna.
Själv njöt jag i goda vänners lag med mycket god mat och glada samtal. När Lena frågade om jag var sugen på att gå en långpromenad så stirrade jag mest på henne. MIN uppfattning om en lugn helg inbegriper definitivt INTE långa promenader.
Hur eller hur - lyckligt hemma igen hann jag inte hämta Nero i går kväll utan detta gjordes idag. Passade på att ta med mej alla till klubben för ett kortare träningspass och det kändes bra. Får numera Kato att komma in och sätta sej fot med apporten och det glädjer mej. Han fattar snabbt den hunden. Focus och Nero fick bara lite fritt följ, ställande och läggande ( som vanligt)
Ex kördes med fritt följ, kryp och skall. Vi hade ju vissa problem med krypet och jag backade rätt rejält med det men idag fanns inga spår av problem. Blött och kallt på backen men det bekom honom inte det minsta. Skallet blir bättre och bättre och nu börjar jag även belöna ordet "tyst". Han ser lite fundersam ut men den polettem ramlar nog snart ner.
Emma kom upp med Exits halvbror Seger, för dagen nyss hemkommen och han var ju bara för söt. Väldigt lik Ex både vad det gäller utseende och temperament så vad kan jag säja. LYCKA TILL EMMA!
Dagen D närmar sej med stormsteg, bara två dagar kvar och jag är skitnervös. Vill, vill, vill att Katos leder ska se bra ut och jag vill,vill,vill,vill få klartecken att gasa med Focus.
Så snälla alla - håll tummarna.
Vi tränar igen!!!!!!!!!!
Jajamän, graderna har stadigt krypit åt rätt håll och snön håller långsamt på att försvinna ( för en tid iaf). Detta har medfört att jag lyckats skotta fram släpet och vi har kommit igång och träna igen. Och detta inte en dag för tidigt. Jag har varit sur, grinig, rastlös - ja allt som abstinens medför - bara pga att vi inte kunnat aktivera oss som vi brukar. Men i söndags var det dax - äntligen. Exakt vad vi tränade då har jag glömt bort men kul var det, kommer heller inte ihåg vad vi körde igår men vad vi gjorde idag - det minns jag. Började med att köra till Räpplinge för en rejäl simgenomkörare för tre av djuren. Förtsatte in till Kalmar för att hinna träna det fjärde innan det var dax för ny behandling på sjukhuset för mej. Hann även titta på Faro med matte innan det.
Efter sjukhuset åter till klubben. Körde lite av det vanliga med Focus, vågade ju inte göra för mkt, han fick simma trettio minuter idag så han var nog trött ändå. Men lite fritt följ, ställande och läggande hann vi med. Kato skulle även denna dag drillas i att komma in och sätta sej med apporten var det tänkt. Tji fick jag. Tappade apportbocken någonstans på planen och var inte fan till att hitta den igen. Fick dock tillbaka den typ tre timmar senare när Lasses Sammy hittade den. Hur eller hur, detta resulterade i att Kato fick köra fritt följ, inkallning samt att vi fortsatte med ställandet. Det funkar bra och vi ser framsteg.
Bestämde mej för att det var alldeles för länge sedan Ex och jag körde framåtsändande och förutsättningarna var ju perfekta. Inte en kotte på hela klubben. DET GICK SÅ JÄVLA BRA! Det var lätt det bästa framåtsändandepasset vi haft. Pga detta överföll jag några kursare som dök upp( inte mina) som jag aldrig träffat förut och frågade om de kunde tänka sej att hjälpa mej genom att bara stå stilla ute på planen en liten stund. Även detta funkade jättebra. Kör ju bara belöning bakåt vid inkallningen vilket gör att han inte är jätteivrig att spring fort framåt. Däremot fungerade det INTE att efter inkallningen vända och köra en gång till åt andra hållet! Bra, då vet jag vad vi måste öva på i fortsättningen. Ex tror nämligen att momentet är slut efter ett skick och vem kan lasta honom för det då det alltid är så det har gått till?
Tog även ut Nero en sväng men eftersom han redan hade fått träna en gång idag så gick vi iväg och lekte.
Stannade sedan alldeles för länge och pratade skit med mina träningskamrater ,även det var länge sedan. Jättekul. De skulle iväg och käka pizza imorgon men jag kan inte eftersom jag har kurs.
Så, om vädret bara håller i sej så kommer jag att vara nöjd eftersom vi då kan fortsätta att träna, träna, träna...
Efter sjukhuset åter till klubben. Körde lite av det vanliga med Focus, vågade ju inte göra för mkt, han fick simma trettio minuter idag så han var nog trött ändå. Men lite fritt följ, ställande och läggande hann vi med. Kato skulle även denna dag drillas i att komma in och sätta sej med apporten var det tänkt. Tji fick jag. Tappade apportbocken någonstans på planen och var inte fan till att hitta den igen. Fick dock tillbaka den typ tre timmar senare när Lasses Sammy hittade den. Hur eller hur, detta resulterade i att Kato fick köra fritt följ, inkallning samt att vi fortsatte med ställandet. Det funkar bra och vi ser framsteg.
Bestämde mej för att det var alldeles för länge sedan Ex och jag körde framåtsändande och förutsättningarna var ju perfekta. Inte en kotte på hela klubben. DET GICK SÅ JÄVLA BRA! Det var lätt det bästa framåtsändandepasset vi haft. Pga detta överföll jag några kursare som dök upp( inte mina) som jag aldrig träffat förut och frågade om de kunde tänka sej att hjälpa mej genom att bara stå stilla ute på planen en liten stund. Även detta funkade jättebra. Kör ju bara belöning bakåt vid inkallningen vilket gör att han inte är jätteivrig att spring fort framåt. Däremot fungerade det INTE att efter inkallningen vända och köra en gång till åt andra hållet! Bra, då vet jag vad vi måste öva på i fortsättningen. Ex tror nämligen att momentet är slut efter ett skick och vem kan lasta honom för det då det alltid är så det har gått till?
Tog även ut Nero en sväng men eftersom han redan hade fått träna en gång idag så gick vi iväg och lekte.
Stannade sedan alldeles för länge och pratade skit med mina träningskamrater ,även det var länge sedan. Jättekul. De skulle iväg och käka pizza imorgon men jag kan inte eftersom jag har kurs.
Så, om vädret bara håller i sej så kommer jag att vara nöjd eftersom vi då kan fortsätta att träna, träna, träna...
Nytt försök!
Hej igen!
Har försökt att uppdatera ett par ggr men när allt slit är gjort och men trycker på spara/ publicera står det att ett fel uppstått och allt försvinner.
Så, here we go again och hoppas att det funkar.
Nytt år och nya erfarenheter kanske?
Nyårsafton passerade förbi som om ingenting hade hänt, ( nästan) alla grannarna var bortresta så det blev knappt ngn smällande alls. Förutom grannen bakom järnvägen vars gäster troligtvis hade förbannat tråkigt eftersom de placerade en nyårssmällare storlek större i en ( av två i Blomsermåla befintliga) bajstunnor. Misstänker att de tyckte det var en helt hysteriskt rolig ide men undrar om de fortfarande tyckte det när de kom på att tunnan var full med bajspåsar.
Hundarna brydde sej inte ett skit om att det smällde lite och det kändes jättebra. Kato var ju den som inte upplevt ngt liknande innan men han är cool som en filbunke.
Började nyårsdagen med en klofraktur på Focus. Blev helt överlycklig när jag upptäckte den då jag först misstänkte att ett korsband gick när han halkade till.
Träningen har ju varit väldigt lidande sista tiden ( därav de dåliga uppdateringarna). Snön har legat vit och kylan har varit slående. Ska skriva en ode till min kakelugn när jag får tid och inspriation....
Idag tog jag dock med mej alla djuren in för lite träning eftersom det endast var några få minusgrader. Tyvärr blåste det ju satan vilket gjorde att det blev kallare än vad man kunnat tänka sej.
Hundarna var iaf nöjda och sover nu gott sedan flera timmar tillbaka faktiskt ( kommer inte ihåg när det hände sist). Ska snart gå ner och väcka dem för en liten promenad innan natten.
Imorgon fyller Kato 1 år och frågorna väcks. Vad ska hända nu? Snart är det dax för den fasansfulla röntgen, håll tummarna för att det ser bra ut.
Vidare hoppas jag att jag får klartecken att börja köra Focus fullt ut vid återbesöket hos Christer. Då måste det till ett MH för att få tävla så det gäller att hitta ett snart isf.
Ex och jag ska ut på banan så snart vädret och lottningen tillåter det. Vi kommer smyga oss långt, långt bort och inte berätta det för ngn. Förhoppningsvis kommer jag kunna skicka ut mass- sms med texten E+E=E och bara jubla den dagen.
Nero- gubben mår fortfarande väldigt bra. Har haft det lite knackigt med lederna när kylan kröp ner åt en fjorton minus men vem har inte det? Vårt hus är gammalt och oisolerat men vi eldar friskt i kakelugnen varvid vi redan eldat upp all ved. Hundarna får ha sina täcken på inomhus och mår bra av det.
Hm, det här blev jävligt rörigt idag så jag lägger ner nu, innan jag förvirrar mej bort ännu mer än nödvändigt.
Ha det gott
Har försökt att uppdatera ett par ggr men när allt slit är gjort och men trycker på spara/ publicera står det att ett fel uppstått och allt försvinner.
Så, here we go again och hoppas att det funkar.
Nytt år och nya erfarenheter kanske?
Nyårsafton passerade förbi som om ingenting hade hänt, ( nästan) alla grannarna var bortresta så det blev knappt ngn smällande alls. Förutom grannen bakom järnvägen vars gäster troligtvis hade förbannat tråkigt eftersom de placerade en nyårssmällare storlek större i en ( av två i Blomsermåla befintliga) bajstunnor. Misstänker att de tyckte det var en helt hysteriskt rolig ide men undrar om de fortfarande tyckte det när de kom på att tunnan var full med bajspåsar.
Hundarna brydde sej inte ett skit om att det smällde lite och det kändes jättebra. Kato var ju den som inte upplevt ngt liknande innan men han är cool som en filbunke.
Började nyårsdagen med en klofraktur på Focus. Blev helt överlycklig när jag upptäckte den då jag först misstänkte att ett korsband gick när han halkade till.
Träningen har ju varit väldigt lidande sista tiden ( därav de dåliga uppdateringarna). Snön har legat vit och kylan har varit slående. Ska skriva en ode till min kakelugn när jag får tid och inspriation....
Idag tog jag dock med mej alla djuren in för lite träning eftersom det endast var några få minusgrader. Tyvärr blåste det ju satan vilket gjorde att det blev kallare än vad man kunnat tänka sej.
Hundarna var iaf nöjda och sover nu gott sedan flera timmar tillbaka faktiskt ( kommer inte ihåg när det hände sist). Ska snart gå ner och väcka dem för en liten promenad innan natten.
Imorgon fyller Kato 1 år och frågorna väcks. Vad ska hända nu? Snart är det dax för den fasansfulla röntgen, håll tummarna för att det ser bra ut.
Vidare hoppas jag att jag får klartecken att börja köra Focus fullt ut vid återbesöket hos Christer. Då måste det till ett MH för att få tävla så det gäller att hitta ett snart isf.
Ex och jag ska ut på banan så snart vädret och lottningen tillåter det. Vi kommer smyga oss långt, långt bort och inte berätta det för ngn. Förhoppningsvis kommer jag kunna skicka ut mass- sms med texten E+E=E och bara jubla den dagen.
Nero- gubben mår fortfarande väldigt bra. Har haft det lite knackigt med lederna när kylan kröp ner åt en fjorton minus men vem har inte det? Vårt hus är gammalt och oisolerat men vi eldar friskt i kakelugnen varvid vi redan eldat upp all ved. Hundarna får ha sina täcken på inomhus och mår bra av det.
Hm, det här blev jävligt rörigt idag så jag lägger ner nu, innan jag förvirrar mej bort ännu mer än nödvändigt.
Ha det gott
