Det var halt att träna....
Igår smög jag mej ännu en gång iväg ner till fotbollsplanerna för lite träning. Vet ju att de inte gillar när man är där så när jag upptäckte att de hade skottat parkeringen bredvid så tog jag och körde lite där istället. Tyvärr var det ju så halt att hundarna halkade vid helomvändningarna i fria följet och det gjorde mej rätt försiktig. Tycker att vi haft nog med skador för ett tag framöver men man vet ju aldrig.
Vågar ju inte köra apportering eller långa inkallningar m Focus men lite gott och blandat blev det ändå. Det gick okey, bättre än det brukar göra men ändå inte riktigt bra. Hörde av Carina som har syster Hera att hon är likadan och det gjorde mej faktiskt lättare till sinnes. Kanske är något övergående med andra ord.
Kato - han har lätt den snyggaste possitinonen av alla. Orkar hålla i rätt länge nu och igår fick jag honom för första gången att gå ut själv på ordet före, utan att låtsaslägga en sak innan. Kastade pipen som belöning över huvudet på honom när han gick ut men han var snabb som vinden och hann se vad jag gjorde ( andra gången) och därmed fick vi gå tillbaka till ruta ett igen.....
Exit fick jag in ett rätt hyggligt ställande på vid inkallning varvid vi inte körde det momentet mer. Jobbade på med vänsterhalter och stegförflyttningar samt började med fjärrdirigering vilket funkade bra när han väl förstod. Han såg oerhört förvirrad ut när jag med handtecken ville få honom att sätta sej upp vilket ledde till att jag stod och skrattade högt. Det i sin tur gjorde att han först försökte skälla och när han inte fick det så kröp han emot mej. Förklarade bättre vad vi skulle göra och då gick det hyfs. Det är härligt att träna med honom - skulle nog ha döpt honom till Duracel istället;-)
Nero haltade rätt bra igår så vi gick bara promenader. Idag däremot har han fått göra något som inte har hänt på evigheter. Han fick gå lös i skogen. Räknade kallt med att om inte de unga vältränade förmågorna orkade med den otroligt tunga snön idag så skulle han inte orka jaga även om han fick syn på något. Chansen att det skulle finnas någon mer i skogen än vi var minimal då någon vänlig själ har skottat upp en två och en halv meter hög snövall framför den enda vägen in i skogen. Han hade jättekul men haltade ännu mer när vi gick hemåt. Det var nog värd det i hans värld.
Hörde just att all snön rasade ner från taket och vet att den har landat framför dörren. Detta innebär att det bara är för mej att bylta på mej och gå ut och börja skotta - igen. Eftersom dörren på framsidan har varit fastfrusen sedan förra året så gäller det att hålla bakdörren i det skick att den går att använda, annars får vi börja använda fönstervägen och det är jag inte så intresserad av......
Vågar ju inte köra apportering eller långa inkallningar m Focus men lite gott och blandat blev det ändå. Det gick okey, bättre än det brukar göra men ändå inte riktigt bra. Hörde av Carina som har syster Hera att hon är likadan och det gjorde mej faktiskt lättare till sinnes. Kanske är något övergående med andra ord.
Kato - han har lätt den snyggaste possitinonen av alla. Orkar hålla i rätt länge nu och igår fick jag honom för första gången att gå ut själv på ordet före, utan att låtsaslägga en sak innan. Kastade pipen som belöning över huvudet på honom när han gick ut men han var snabb som vinden och hann se vad jag gjorde ( andra gången) och därmed fick vi gå tillbaka till ruta ett igen.....
Exit fick jag in ett rätt hyggligt ställande på vid inkallning varvid vi inte körde det momentet mer. Jobbade på med vänsterhalter och stegförflyttningar samt började med fjärrdirigering vilket funkade bra när han väl förstod. Han såg oerhört förvirrad ut när jag med handtecken ville få honom att sätta sej upp vilket ledde till att jag stod och skrattade högt. Det i sin tur gjorde att han först försökte skälla och när han inte fick det så kröp han emot mej. Förklarade bättre vad vi skulle göra och då gick det hyfs. Det är härligt att träna med honom - skulle nog ha döpt honom till Duracel istället;-)
Nero haltade rätt bra igår så vi gick bara promenader. Idag däremot har han fått göra något som inte har hänt på evigheter. Han fick gå lös i skogen. Räknade kallt med att om inte de unga vältränade förmågorna orkade med den otroligt tunga snön idag så skulle han inte orka jaga även om han fick syn på något. Chansen att det skulle finnas någon mer i skogen än vi var minimal då någon vänlig själ har skottat upp en två och en halv meter hög snövall framför den enda vägen in i skogen. Han hade jättekul men haltade ännu mer när vi gick hemåt. Det var nog värd det i hans värld.
Hörde just att all snön rasade ner från taket och vet att den har landat framför dörren. Detta innebär att det bara är för mej att bylta på mej och gå ut och börja skotta - igen. Eftersom dörren på framsidan har varit fastfrusen sedan förra året så gäller det att hålla bakdörren i det skick att den går att använda, annars får vi börja använda fönstervägen och det är jag inte så intresserad av......
Kommentarer
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg:
