23/2-99 föddes en prins
Som sagt, för elva år sedan idag föddes en liten prins i Elverum i Norge. Då visste jag iofs inte att just denna lilla herre skulle bli min livskamrat under många år men det fick jag veta tre veckor senare. Ann ringde mej och berättade att hon hade en hanvalp som var något utöver det vanliga - du måste ta honom, jag vet inte vad jag ska göra av honom annars lät det. Tja tänkte jag, så farligt kan det ju inte vara. Hade redan beställt en valp ur denna kombination och överlät som sagt till uppfödaren att ta ut vilken det skulle bli. Blev inte speciellt fundersam när hon ringde mej någon tid senare och sade att hon nu hade döpt honom efter hur han var. Undrade naturligtvis vad han skulle heta och då skrattade hon och svarade Grotesque.
Fick många och konstiga telefonsamtal om denna lilla herre, vi kan väl säja att han var oerhört företagsam. Rymde från flocken vid fem veckors ålder och hittade på allt mellan himmel och jord.
När han var sju veckor fyllda blev jag beordrad att hämta honom så en mycket otrevlig dag ( 17 april) det året satte Lotta och jag mej i bilen och påbörjade den långa färden mot Norge. Det året var det en snöstorm som lamslog hela västra Sverige så resan tog oss drygt 17 timmar, bilarna låg som utslängda i snön där vi drog fram. Tanken på att vända om fanns inte - jag skulle ju hämta min prins.
Väl framme var det sent och jag fick honom i min famn och Lotta, Freke. jag och Nero blev anvisade ett rum för natten. Jag på golvet ( för valpens skull) varvid Freke lade sej tvärs över mej och vägrade flytta på sej medans Nero gick och lade sej i ett hörn.
Dagen efter gick jag ut och kissade valpen och då passade Freke på att protestskita i hela rummet, alltmedan Lotta sov gott.
Dax för hemfärd. Freke slänger sej in i bilen och försöker sedan gräva sej ut när jag lyfter in den lilla fula. Nero ligger i Lottas knä nerför den långa backen till huset, krälar sedan bak till den morrande och dreglande Freke bara för att sedan slänga sej ner och sova gott på ryggen nästan hela vägen till Sverige.
Sedan fortsatte prövningarna i flera år för mej. Har aldrig träffat en så orädd hund i hela mitt liv. Inte ens som liten valp hade han någon som helst självbevarelsedrift. Full speta in i mörka utrymmen och gick åt andra hållet om så åtta människor och hundra gick åt ett annat. Många sade till mej att jag nog skulle få avliva honom rätt snart eftersom han inte behövde människor. Men, finns det något jag är så är det envis. Jag vägrar att förlora!
Nero har givit mej många skratt och många tårar. Jag har slitit mitt hår och blivit gråhårig på kuppen men vad jag har lärt mej mycket och vad roligt vi haft.
Han har under åren lyckats bli SUCH, korats med extremt höga poäng ( 292 av 300) och blivit godkända i elit spår. Han är min stolthet och trygghet. Nu lever han pensionärens glada dagar och jag hoppas att vi får några år till.
Tack för de år som vi fått så här långt, min älskade prins.
Fick många och konstiga telefonsamtal om denna lilla herre, vi kan väl säja att han var oerhört företagsam. Rymde från flocken vid fem veckors ålder och hittade på allt mellan himmel och jord.
När han var sju veckor fyllda blev jag beordrad att hämta honom så en mycket otrevlig dag ( 17 april) det året satte Lotta och jag mej i bilen och påbörjade den långa färden mot Norge. Det året var det en snöstorm som lamslog hela västra Sverige så resan tog oss drygt 17 timmar, bilarna låg som utslängda i snön där vi drog fram. Tanken på att vända om fanns inte - jag skulle ju hämta min prins.
Väl framme var det sent och jag fick honom i min famn och Lotta, Freke. jag och Nero blev anvisade ett rum för natten. Jag på golvet ( för valpens skull) varvid Freke lade sej tvärs över mej och vägrade flytta på sej medans Nero gick och lade sej i ett hörn.
Dagen efter gick jag ut och kissade valpen och då passade Freke på att protestskita i hela rummet, alltmedan Lotta sov gott.
Dax för hemfärd. Freke slänger sej in i bilen och försöker sedan gräva sej ut när jag lyfter in den lilla fula. Nero ligger i Lottas knä nerför den långa backen till huset, krälar sedan bak till den morrande och dreglande Freke bara för att sedan slänga sej ner och sova gott på ryggen nästan hela vägen till Sverige.
Sedan fortsatte prövningarna i flera år för mej. Har aldrig träffat en så orädd hund i hela mitt liv. Inte ens som liten valp hade han någon som helst självbevarelsedrift. Full speta in i mörka utrymmen och gick åt andra hållet om så åtta människor och hundra gick åt ett annat. Många sade till mej att jag nog skulle få avliva honom rätt snart eftersom han inte behövde människor. Men, finns det något jag är så är det envis. Jag vägrar att förlora!
Nero har givit mej många skratt och många tårar. Jag har slitit mitt hår och blivit gråhårig på kuppen men vad jag har lärt mej mycket och vad roligt vi haft.
Han har under åren lyckats bli SUCH, korats med extremt höga poäng ( 292 av 300) och blivit godkända i elit spår. Han är min stolthet och trygghet. Nu lever han pensionärens glada dagar och jag hoppas att vi får några år till.
Tack för de år som vi fått så här långt, min älskade prins.
Kommentarer
Postat av: Johanna och killarna
GRATTIS NERO!
Postat av: Mirre
Stort grattis till Nero! Jag vet precis hur du känner. Cooper har lärt mig hur mycket som helst och är min stora trygghet. Hoppas ni får många år till tillsammans.
Kram Mirre
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg:
