Det var halt att träna....
Igår smög jag mej ännu en gång iväg ner till fotbollsplanerna för lite träning. Vet ju att de inte gillar när man är där så när jag upptäckte att de hade skottat parkeringen bredvid så tog jag och körde lite där istället. Tyvärr var det ju så halt att hundarna halkade vid helomvändningarna i fria följet och det gjorde mej rätt försiktig. Tycker att vi haft nog med skador för ett tag framöver men man vet ju aldrig.
Vågar ju inte köra apportering eller långa inkallningar m Focus men lite gott och blandat blev det ändå. Det gick okey, bättre än det brukar göra men ändå inte riktigt bra. Hörde av Carina som har syster Hera att hon är likadan och det gjorde mej faktiskt lättare till sinnes. Kanske är något övergående med andra ord.
Kato - han har lätt den snyggaste possitinonen av alla. Orkar hålla i rätt länge nu och igår fick jag honom för första gången att gå ut själv på ordet före, utan att låtsaslägga en sak innan. Kastade pipen som belöning över huvudet på honom när han gick ut men han var snabb som vinden och hann se vad jag gjorde ( andra gången) och därmed fick vi gå tillbaka till ruta ett igen.....
Exit fick jag in ett rätt hyggligt ställande på vid inkallning varvid vi inte körde det momentet mer. Jobbade på med vänsterhalter och stegförflyttningar samt började med fjärrdirigering vilket funkade bra när han väl förstod. Han såg oerhört förvirrad ut när jag med handtecken ville få honom att sätta sej upp vilket ledde till att jag stod och skrattade högt. Det i sin tur gjorde att han först försökte skälla och när han inte fick det så kröp han emot mej. Förklarade bättre vad vi skulle göra och då gick det hyfs. Det är härligt att träna med honom - skulle nog ha döpt honom till Duracel istället;-)
Nero haltade rätt bra igår så vi gick bara promenader. Idag däremot har han fått göra något som inte har hänt på evigheter. Han fick gå lös i skogen. Räknade kallt med att om inte de unga vältränade förmågorna orkade med den otroligt tunga snön idag så skulle han inte orka jaga även om han fick syn på något. Chansen att det skulle finnas någon mer i skogen än vi var minimal då någon vänlig själ har skottat upp en två och en halv meter hög snövall framför den enda vägen in i skogen. Han hade jättekul men haltade ännu mer när vi gick hemåt. Det var nog värd det i hans värld.
Hörde just att all snön rasade ner från taket och vet att den har landat framför dörren. Detta innebär att det bara är för mej att bylta på mej och gå ut och börja skotta - igen. Eftersom dörren på framsidan har varit fastfrusen sedan förra året så gäller det att hålla bakdörren i det skick att den går att använda, annars får vi börja använda fönstervägen och det är jag inte så intresserad av......
Vågar ju inte köra apportering eller långa inkallningar m Focus men lite gott och blandat blev det ändå. Det gick okey, bättre än det brukar göra men ändå inte riktigt bra. Hörde av Carina som har syster Hera att hon är likadan och det gjorde mej faktiskt lättare till sinnes. Kanske är något övergående med andra ord.
Kato - han har lätt den snyggaste possitinonen av alla. Orkar hålla i rätt länge nu och igår fick jag honom för första gången att gå ut själv på ordet före, utan att låtsaslägga en sak innan. Kastade pipen som belöning över huvudet på honom när han gick ut men han var snabb som vinden och hann se vad jag gjorde ( andra gången) och därmed fick vi gå tillbaka till ruta ett igen.....
Exit fick jag in ett rätt hyggligt ställande på vid inkallning varvid vi inte körde det momentet mer. Jobbade på med vänsterhalter och stegförflyttningar samt började med fjärrdirigering vilket funkade bra när han väl förstod. Han såg oerhört förvirrad ut när jag med handtecken ville få honom att sätta sej upp vilket ledde till att jag stod och skrattade högt. Det i sin tur gjorde att han först försökte skälla och när han inte fick det så kröp han emot mej. Förklarade bättre vad vi skulle göra och då gick det hyfs. Det är härligt att träna med honom - skulle nog ha döpt honom till Duracel istället;-)
Nero haltade rätt bra igår så vi gick bara promenader. Idag däremot har han fått göra något som inte har hänt på evigheter. Han fick gå lös i skogen. Räknade kallt med att om inte de unga vältränade förmågorna orkade med den otroligt tunga snön idag så skulle han inte orka jaga även om han fick syn på något. Chansen att det skulle finnas någon mer i skogen än vi var minimal då någon vänlig själ har skottat upp en två och en halv meter hög snövall framför den enda vägen in i skogen. Han hade jättekul men haltade ännu mer när vi gick hemåt. Det var nog värd det i hans värld.
Hörde just att all snön rasade ner från taket och vet att den har landat framför dörren. Detta innebär att det bara är för mej att bylta på mej och gå ut och börja skotta - igen. Eftersom dörren på framsidan har varit fastfrusen sedan förra året så gäller det att hålla bakdörren i det skick att den går att använda, annars får vi börja använda fönstervägen och det är jag inte så intresserad av......
23/2-99 föddes en prins
Som sagt, för elva år sedan idag föddes en liten prins i Elverum i Norge. Då visste jag iofs inte att just denna lilla herre skulle bli min livskamrat under många år men det fick jag veta tre veckor senare. Ann ringde mej och berättade att hon hade en hanvalp som var något utöver det vanliga - du måste ta honom, jag vet inte vad jag ska göra av honom annars lät det. Tja tänkte jag, så farligt kan det ju inte vara. Hade redan beställt en valp ur denna kombination och överlät som sagt till uppfödaren att ta ut vilken det skulle bli. Blev inte speciellt fundersam när hon ringde mej någon tid senare och sade att hon nu hade döpt honom efter hur han var. Undrade naturligtvis vad han skulle heta och då skrattade hon och svarade Grotesque.
Fick många och konstiga telefonsamtal om denna lilla herre, vi kan väl säja att han var oerhört företagsam. Rymde från flocken vid fem veckors ålder och hittade på allt mellan himmel och jord.
När han var sju veckor fyllda blev jag beordrad att hämta honom så en mycket otrevlig dag ( 17 april) det året satte Lotta och jag mej i bilen och påbörjade den långa färden mot Norge. Det året var det en snöstorm som lamslog hela västra Sverige så resan tog oss drygt 17 timmar, bilarna låg som utslängda i snön där vi drog fram. Tanken på att vända om fanns inte - jag skulle ju hämta min prins.
Väl framme var det sent och jag fick honom i min famn och Lotta, Freke. jag och Nero blev anvisade ett rum för natten. Jag på golvet ( för valpens skull) varvid Freke lade sej tvärs över mej och vägrade flytta på sej medans Nero gick och lade sej i ett hörn.
Dagen efter gick jag ut och kissade valpen och då passade Freke på att protestskita i hela rummet, alltmedan Lotta sov gott.
Dax för hemfärd. Freke slänger sej in i bilen och försöker sedan gräva sej ut när jag lyfter in den lilla fula. Nero ligger i Lottas knä nerför den långa backen till huset, krälar sedan bak till den morrande och dreglande Freke bara för att sedan slänga sej ner och sova gott på ryggen nästan hela vägen till Sverige.
Sedan fortsatte prövningarna i flera år för mej. Har aldrig träffat en så orädd hund i hela mitt liv. Inte ens som liten valp hade han någon som helst självbevarelsedrift. Full speta in i mörka utrymmen och gick åt andra hållet om så åtta människor och hundra gick åt ett annat. Många sade till mej att jag nog skulle få avliva honom rätt snart eftersom han inte behövde människor. Men, finns det något jag är så är det envis. Jag vägrar att förlora!
Nero har givit mej många skratt och många tårar. Jag har slitit mitt hår och blivit gråhårig på kuppen men vad jag har lärt mej mycket och vad roligt vi haft.
Han har under åren lyckats bli SUCH, korats med extremt höga poäng ( 292 av 300) och blivit godkända i elit spår. Han är min stolthet och trygghet. Nu lever han pensionärens glada dagar och jag hoppas att vi får några år till.
Tack för de år som vi fått så här långt, min älskade prins.
Fick många och konstiga telefonsamtal om denna lilla herre, vi kan väl säja att han var oerhört företagsam. Rymde från flocken vid fem veckors ålder och hittade på allt mellan himmel och jord.
När han var sju veckor fyllda blev jag beordrad att hämta honom så en mycket otrevlig dag ( 17 april) det året satte Lotta och jag mej i bilen och påbörjade den långa färden mot Norge. Det året var det en snöstorm som lamslog hela västra Sverige så resan tog oss drygt 17 timmar, bilarna låg som utslängda i snön där vi drog fram. Tanken på att vända om fanns inte - jag skulle ju hämta min prins.
Väl framme var det sent och jag fick honom i min famn och Lotta, Freke. jag och Nero blev anvisade ett rum för natten. Jag på golvet ( för valpens skull) varvid Freke lade sej tvärs över mej och vägrade flytta på sej medans Nero gick och lade sej i ett hörn.
Dagen efter gick jag ut och kissade valpen och då passade Freke på att protestskita i hela rummet, alltmedan Lotta sov gott.
Dax för hemfärd. Freke slänger sej in i bilen och försöker sedan gräva sej ut när jag lyfter in den lilla fula. Nero ligger i Lottas knä nerför den långa backen till huset, krälar sedan bak till den morrande och dreglande Freke bara för att sedan slänga sej ner och sova gott på ryggen nästan hela vägen till Sverige.
Sedan fortsatte prövningarna i flera år för mej. Har aldrig träffat en så orädd hund i hela mitt liv. Inte ens som liten valp hade han någon som helst självbevarelsedrift. Full speta in i mörka utrymmen och gick åt andra hållet om så åtta människor och hundra gick åt ett annat. Många sade till mej att jag nog skulle få avliva honom rätt snart eftersom han inte behövde människor. Men, finns det något jag är så är det envis. Jag vägrar att förlora!
Nero har givit mej många skratt och många tårar. Jag har slitit mitt hår och blivit gråhårig på kuppen men vad jag har lärt mej mycket och vad roligt vi haft.
Han har under åren lyckats bli SUCH, korats med extremt höga poäng ( 292 av 300) och blivit godkända i elit spår. Han är min stolthet och trygghet. Nu lever han pensionärens glada dagar och jag hoppas att vi får några år till.
Tack för de år som vi fått så här långt, min älskade prins.
Insnöade!
Japp, vi är ta mej fan insnöade. Har ängnat så mycket tid åt att skotta att jag förmodligen har skapat någon form av magmuskler vilket iofs inte är fel. Här i den lilla byn där jag bor skottas det flitigt på vägarna men den enda cykelväg som finns hinner de inte med vilket innebär att det inte går att gå där. Att ge sej ut i skogen är inte heller ett alternativ och vad finns det då kvar? Jo, min trädgård. Som tur är roar sej de "tre små" kungligt i all snön på sin halva och kan hålla på i timmar. Nero och jag måste ut och gå ibland men det blir inte långa promenader ska jag säja.
Fick för första gången någonsin ställa in en valpkurs i lördags med tanke på att kursen består av idel småhundar med ett par undantag. Risken fanns ju att vi inte skulle hitta de små valparna i snödrivorna och då är det svårt att ha kurs.
Håller på att få tattarfeber så idag ska jag faktiskt åka in till Kalmar för att fira min far som fyllt år i veckan. Kommer även att stanna till och hälsa på Emma och Seger, det var ju ett tag sedan. Seger har ju hunnit bli tretton veckor så tiden bara springer iväg.
Enda fördelen är att jag inte har något att skylla på utan måste fixa och dona lite här hemma. Sätter upp saker på väggarna i matrummet, dammar och damsuger något som är välbehövligt men ack så tråkigt.
Så - för att sammanfatta hur saker och ting är nu för tiden så blir det just ordet tråkigt. Hoppas, hoppas att snön försvinner snart men prognosen för den önskan ser inte ljus ut.
Fick för första gången någonsin ställa in en valpkurs i lördags med tanke på att kursen består av idel småhundar med ett par undantag. Risken fanns ju att vi inte skulle hitta de små valparna i snödrivorna och då är det svårt att ha kurs.
Håller på att få tattarfeber så idag ska jag faktiskt åka in till Kalmar för att fira min far som fyllt år i veckan. Kommer även att stanna till och hälsa på Emma och Seger, det var ju ett tag sedan. Seger har ju hunnit bli tretton veckor så tiden bara springer iväg.
Enda fördelen är att jag inte har något att skylla på utan måste fixa och dona lite här hemma. Sätter upp saker på väggarna i matrummet, dammar och damsuger något som är välbehövligt men ack så tråkigt.
Så - för att sammanfatta hur saker och ting är nu för tiden så blir det just ordet tråkigt. Hoppas, hoppas att snön försvinner snart men prognosen för den önskan ser inte ljus ut.
Ytterst medioker träning.
Det var vad vi presterade igår. Kan ju iofs ha något med att göra att jag precis innan körde igenom hundarna ordentligt på maxtid i simmet och att jag var både trött och hungrig men ändå. Fick ju genast stora skälvan och funderade på att åka hem och dra tillbaka varenda anmälan som gjorts.
Eftersom Nero inte ens fått följa med in i simmet idag så borjade jag med att gå en hyffsad promenad med honom. Tyvärr började han halta kraftigt på ena frambenet under det varpå han fick hoppa in i bilen istället för att träna. Tog istället ut Focus och körde med kraftig störning. Linförighet, framförgående och läggande. Fick även Lollan att stå som mottagare på ett par minibudföringar. Vi har ju inte gjort det sedan han var nio månader men det funkade okey. Kato fick fritt följ och hopp sitt hopp, han var lite ofokuserad då han som bekant precis upptäckt att det finns TJEJER. Fick ihop en grupp till Ex på framåtsändandet men först kördes det fritt följ, inkallande med ställande samt dold plats med nämnda tjejer. Det som skulle kunna hända med honom på en plats är att han gick upp och letade reda på mej. Soya och Choji´s mattar stod kvar och gick ofta tillbaka för att belöna med godis. Ex kollade inte ens utan låg med giraffhals för att se vart jag tagit vägen.
Tog ut Nero en gång till för att kolla om det gick att köra en sväng och det gjorde det. Han for som en tätting fram och tillbaka över apellplanen och roade sej kungligt.
Brukar ju säja att min hundträning är min terapi. Nästan alla gånger jag varit och tränat så har jag så otroligt mycket ny energi och är superglad men igår kändes det halvdant. Men - jag vet ju att jag blir jävligt låg när jag både är hungrig och trött så jag ska nog inte fästa för stor vikt vid gårdagens träning. Visste ju om läget innan, det var ju därför det blev så korta pass.
Hundarna var nog nöjda ändå för när vi kom hem var de rätt lugna och inatt sov de som stockar och vi vaknade inte förrens klockan var kvart i tio. Skönt!
Eftersom Nero inte ens fått följa med in i simmet idag så borjade jag med att gå en hyffsad promenad med honom. Tyvärr började han halta kraftigt på ena frambenet under det varpå han fick hoppa in i bilen istället för att träna. Tog istället ut Focus och körde med kraftig störning. Linförighet, framförgående och läggande. Fick även Lollan att stå som mottagare på ett par minibudföringar. Vi har ju inte gjort det sedan han var nio månader men det funkade okey. Kato fick fritt följ och hopp sitt hopp, han var lite ofokuserad då han som bekant precis upptäckt att det finns TJEJER. Fick ihop en grupp till Ex på framåtsändandet men först kördes det fritt följ, inkallande med ställande samt dold plats med nämnda tjejer. Det som skulle kunna hända med honom på en plats är att han gick upp och letade reda på mej. Soya och Choji´s mattar stod kvar och gick ofta tillbaka för att belöna med godis. Ex kollade inte ens utan låg med giraffhals för att se vart jag tagit vägen.
Tog ut Nero en gång till för att kolla om det gick att köra en sväng och det gjorde det. Han for som en tätting fram och tillbaka över apellplanen och roade sej kungligt.
Brukar ju säja att min hundträning är min terapi. Nästan alla gånger jag varit och tränat så har jag så otroligt mycket ny energi och är superglad men igår kändes det halvdant. Men - jag vet ju att jag blir jävligt låg när jag både är hungrig och trött så jag ska nog inte fästa för stor vikt vid gårdagens träning. Visste ju om läget innan, det var ju därför det blev så korta pass.
Hundarna var nog nöjda ändå för när vi kom hem var de rätt lugna och inatt sov de som stockar och vi vaknade inte förrens klockan var kvart i tio. Skönt!
Ångest!
Total ångest kan man säja. Satt inatt och fyllde i och betalade en hel massa anmälningar till högre spår. Vet ju att jag aldrig kommer att känna mej redo, tror aldrig att vi ( Ex o jag ) är tillräckligt bra för att klara uppflytten till elit. Så med alla anmälningarna, får se hur många ( om ens någon) vi kommer med på, insåg jag att vi måste träna, träna, träna. Målar upp värsta bilderna om hur vi nollar flera moment, kanske inte ens kommer ut ur rutan. Kanske kan han inte längre leta upp några saker osv.
Därför var det perfekt att Kerstin ville köra lite rapportövningar idag vilket innebar att vi sedan vallade upp en rätt stor ruta i snön och hon lade ut sex föremål åt Ex. Kunde väl efter det konstatera att han definitivt fortfarande vet vad uppletande är. Han fick kämpa rätt bra i snön men efter en minuts vila tyckte han att vi inte hade gjort någonting alls idag och ville köra igen.
Har även anmält Focus till ett MH i slutet av mars med förhoppning om att kanske kunna starta apellen i början av april. Som det ser ut just nu så är dock den starten långt borta. Vi är HELT på kollisionskurs med varandra vad det gäller träning. Vet inte om det är åldern eller om jag gör något fel men det bara funkar inte. Han är så intresserad av alla dofter runt omkring och har jättesvårt för att koncentrera sej. Detta gör ju naturligtvis att jag blir irriterad och då går det ännu sämre. Ska ta mej en funderare på vart felet kan tänkas ligga.
Har även spanat på både MH och apelltävling åt Kato. Eventuellt ett MH i slutet av april och likaså tävling.
Han i sin tur är jättelätt att jobba med just nu, bara jag är mjuk och glad och trevlig. De andra hundarna kan jag leda tillbaka i halsbandet om de tex inte stannat för inkallningen. Gör jag det med honom ser han ut som om himmlen rammlat ner. Därför räcker det med att fråga honom hur han tänkte och då blir det jobbigt. Sedan brukar han göra rätt. Vårt framförgående fungerar bra så här långt men det är en ännu längre bit tills det är klart. Har insett att jag inte kan ha några som helst helgkurser i april och maj eftersom jag är upptagen precis varenda dag då ( om lottningen går vår väg). OM inte Ex och jag skulle ha en sådan där dag då allt sitter och blir uppflyttade första tävlingen vi deltar i - hur stor nu den chansen är.
Även Nero fick köra lydnad idag och han tycker det är lika roligt som alltid. Den enda skillnad man märker på honom nu i förhållande till för ett par år sedan är att han blir fortare trött. Konstig vore det väl annars.
Så, nu när tävlingsnerverna redan spökar så har jag starka funderingar på att gå upp tidigt imorgon och köra in till Kalmar. Ska isf hinna träna alla mina djur innan kursen jag har startar klockan elva. Ni som känner mej vet att det inte är min starka sida att gå upp tidigt men jag måste ta alla tillfällen i akt och TRÄNA!
JA, just det ja. Vet ju att mina kära uppfödare gärna vill ställa ut också men jag vet inte vart vi ska hitta tiden för det. Det får väl bli till sommaren när tävlingssäsongen är över.
Om man siktar mot stjärnorna så brukar man nå trädtopparna har jag hört. Därför ska jag presentera mina högtflygande planer för 2010 för var och en av mina djur här.
Exit:
Uppflyttad elit
Hinna starta en elittävling
Tävla lydnadsklass ett och två
Att han ska bli SUCH
Koras
Focus:
Göra MH
Starta apellspår
Starta lägrespår
Ev lydnad
Bli SUCH
Kato:
Göra MH
Starta apellspår
Starta lägrespår
Ställas ut lite ( han har en kropp som behöver tid på sej för att bli "vuxen")
Nero:
Ha en underbar pensionärstillvaro och hoppas att jag får skriva samma sak nästa år.
Så, när året är slut ska jag titta tillbaka på detta och se hur mkt av det vi klarade av att uppfylla. Målet är ju att klara av allt men som sagt - sikta högt och kom en bit på vägen.
MEN- detta är ju under förutsättning att alla får vara friska och levande vilket tyvärr inte alltid är självklart.
Därför var det perfekt att Kerstin ville köra lite rapportövningar idag vilket innebar att vi sedan vallade upp en rätt stor ruta i snön och hon lade ut sex föremål åt Ex. Kunde väl efter det konstatera att han definitivt fortfarande vet vad uppletande är. Han fick kämpa rätt bra i snön men efter en minuts vila tyckte han att vi inte hade gjort någonting alls idag och ville köra igen.
Har även anmält Focus till ett MH i slutet av mars med förhoppning om att kanske kunna starta apellen i början av april. Som det ser ut just nu så är dock den starten långt borta. Vi är HELT på kollisionskurs med varandra vad det gäller träning. Vet inte om det är åldern eller om jag gör något fel men det bara funkar inte. Han är så intresserad av alla dofter runt omkring och har jättesvårt för att koncentrera sej. Detta gör ju naturligtvis att jag blir irriterad och då går det ännu sämre. Ska ta mej en funderare på vart felet kan tänkas ligga.
Har även spanat på både MH och apelltävling åt Kato. Eventuellt ett MH i slutet av april och likaså tävling.
Han i sin tur är jättelätt att jobba med just nu, bara jag är mjuk och glad och trevlig. De andra hundarna kan jag leda tillbaka i halsbandet om de tex inte stannat för inkallningen. Gör jag det med honom ser han ut som om himmlen rammlat ner. Därför räcker det med att fråga honom hur han tänkte och då blir det jobbigt. Sedan brukar han göra rätt. Vårt framförgående fungerar bra så här långt men det är en ännu längre bit tills det är klart. Har insett att jag inte kan ha några som helst helgkurser i april och maj eftersom jag är upptagen precis varenda dag då ( om lottningen går vår väg). OM inte Ex och jag skulle ha en sådan där dag då allt sitter och blir uppflyttade första tävlingen vi deltar i - hur stor nu den chansen är.
Även Nero fick köra lydnad idag och han tycker det är lika roligt som alltid. Den enda skillnad man märker på honom nu i förhållande till för ett par år sedan är att han blir fortare trött. Konstig vore det väl annars.
Så, nu när tävlingsnerverna redan spökar så har jag starka funderingar på att gå upp tidigt imorgon och köra in till Kalmar. Ska isf hinna träna alla mina djur innan kursen jag har startar klockan elva. Ni som känner mej vet att det inte är min starka sida att gå upp tidigt men jag måste ta alla tillfällen i akt och TRÄNA!
JA, just det ja. Vet ju att mina kära uppfödare gärna vill ställa ut också men jag vet inte vart vi ska hitta tiden för det. Det får väl bli till sommaren när tävlingssäsongen är över.
Om man siktar mot stjärnorna så brukar man nå trädtopparna har jag hört. Därför ska jag presentera mina högtflygande planer för 2010 för var och en av mina djur här.
Exit:
Uppflyttad elit
Hinna starta en elittävling
Tävla lydnadsklass ett och två
Att han ska bli SUCH
Koras
Focus:
Göra MH
Starta apellspår
Starta lägrespår
Ev lydnad
Bli SUCH
Kato:
Göra MH
Starta apellspår
Starta lägrespår
Ställas ut lite ( han har en kropp som behöver tid på sej för att bli "vuxen")
Nero:
Ha en underbar pensionärstillvaro och hoppas att jag får skriva samma sak nästa år.
Så, när året är slut ska jag titta tillbaka på detta och se hur mkt av det vi klarade av att uppfylla. Målet är ju att klara av allt men som sagt - sikta högt och kom en bit på vägen.
MEN- detta är ju under förutsättning att alla får vara friska och levande vilket tyvärr inte alltid är självklart.
Det var då själva fan.....
Var ju uppe hos Anki idag och simmade hundarna. Vi började då prata om det här med att en del ( de flesta) låter hundarna var i möblerna. Berättar då om hur min säng gick i bitar när jag hittade Focus i den för några månader sedan. Skrattar lite och säjer att det är ju något som brukar hända EN gång i mitt hem med varje hund och det när de är runt året. Lägger där till att jag inte tror att det ska hända med Kato eftersom han blev så fruktansvärt rädd när jag förklarade för Focus att det var fel,fel,fel att befinna sej i sängen. Kato försvann ju som en avlöning i varje gång jag gick in i sovrummet en hel vecka efter det. Döm därför min förvåning när jag satt vid kakelugnen ikväll och ser något i ögonvrån. Vänder mej om och där står Kato - i soffan. Fick lägga band på mitt raseri och gick dit och skrek åt honom samtidigt som jag tog honom i nacken och ryggen och drog ner honom på golvet. Gick sedan efter honom tyst och hotfull, han försökte komma undan men i köket kröp han ihop och lade sej på golvet. Då gick jag bara därifrån. Det är ju som bekant betydligt mer läskigt om människan inte säjer något utan bara förföljer - fråga mina hundar.
Såg därefter inte till honom under lång tid och fick dåligt samvete. Hittar honom på golvet under matbordet. Mina älskade små djur har ju lekt sönder alla filtar som de hade nere så de ligger direkt på golvet. Tänkte ( förmodligen helt förmänskligande) att han säkert bara ville ligga mjukt. Gick därefter upp och hämtade ett nytt ouppackat täcket och lade på golvet. Det uppskattades och både Kato och Focus kröp ihop på det och somnade.
Undrar bara hur många dagar det får leva.....
Hur eller hur, efter simmet hade jag ett jobbmöte på Öland. Blev klar rätt tidigt och hann åka upp till klubben och köra alla hundarna varsitt pass innan det var dax för nästa möte.
Som vanligt, Focus ut först. Fritt följ, apportering och idag började jag lägga grunden för framåtsändandet. Funkade bra, egentligen var det ju bara ett framförgående utan koppel och mellan konor. Men jag ville variera träningen lite.
Kato fritt följ, apprtering , framförgående och hopp. Man får jobba väldigt mjukt med honom och det är supernyttigt för mej.
Exit - fritt följ, tungapportering, framåtsändande och skall. Fick honom idag att även gå ut på ordet framåt efter inkallningen. Jippie!
Hade innan jag tränade mina egna hjälp Kerstin m Eka en stund och istället tog hon med sej Nero och körde uppletande/ lekte tills han var trött och nöjd. Tack för det.
Avslutar det här inlägget med att skicka ett stort megagrattis till Åsa och Faro som i helgen fick 165 p i lydnadsklass 1 och placerades sej som nummer två på pallen.
Ni är jätteduktiga!
Såg därefter inte till honom under lång tid och fick dåligt samvete. Hittar honom på golvet under matbordet. Mina älskade små djur har ju lekt sönder alla filtar som de hade nere så de ligger direkt på golvet. Tänkte ( förmodligen helt förmänskligande) att han säkert bara ville ligga mjukt. Gick därefter upp och hämtade ett nytt ouppackat täcket och lade på golvet. Det uppskattades och både Kato och Focus kröp ihop på det och somnade.
Undrar bara hur många dagar det får leva.....
Hur eller hur, efter simmet hade jag ett jobbmöte på Öland. Blev klar rätt tidigt och hann åka upp till klubben och köra alla hundarna varsitt pass innan det var dax för nästa möte.
Som vanligt, Focus ut först. Fritt följ, apportering och idag började jag lägga grunden för framåtsändandet. Funkade bra, egentligen var det ju bara ett framförgående utan koppel och mellan konor. Men jag ville variera träningen lite.
Kato fritt följ, apprtering , framförgående och hopp. Man får jobba väldigt mjukt med honom och det är supernyttigt för mej.
Exit - fritt följ, tungapportering, framåtsändande och skall. Fick honom idag att även gå ut på ordet framåt efter inkallningen. Jippie!
Hade innan jag tränade mina egna hjälp Kerstin m Eka en stund och istället tog hon med sej Nero och körde uppletande/ lekte tills han var trött och nöjd. Tack för det.
Avslutar det här inlägget med att skicka ett stort megagrattis till Åsa och Faro som i helgen fick 165 p i lydnadsklass 1 och placerades sej som nummer två på pallen.
Ni är jätteduktiga!
Bra träning
Det gäller som sagt att passa på. Idag sken tom solen när jag återigen smög mer ner till fotbollsplanerna med förhoppningen om att det var plogat. Och det var det, inte så mkt men vi behöver ju inte så stor plats för det vi ska göra.
Focus fick som vanligt äran att börja och det blev en blandad kompott med en rätt ofokuserad Focus. Någonting doftade tydligen helt förföriskt i hans näsa och när jag då sade till honom kunde han istället inte utföra framförgåendet. Lite meckande från min sida och vi fick rätsida på det lilla problemet. Körde istället lite moment där det hela tiden händer saker och det funkade bättre men idag blev det inte riktig bra.
Kato i sin tur gjorde nästan allting rätt. Fria följet - snyggt som vanligt, apporteringen - strålande, om man tänker på hur långt vi kommit. Idag var första dagen han först satt snällt och väntade när jag kastade den, sedan sprang ut och hämtade den ( med viss tvekan, man lämnar inte gärna matte när hon har världens finaste leksak) och kom in och satte sej fot med den. Eller fot och fot - han satte sej vid sidan/ bakom mej och jag ville inte hålla på och tjata om detaljer första gången det fungerar. Som sagt, Katos träning flöt på så bra att jag bestämde mej för att prova på framförgående, något vi bara testat två gånger tidigare med horribelt resultat. Bestämde mej än en gång för att byta metod och ta mej tusan, det fungerade. Visserligen bara två meter framför mej men sedan stannade han och stod stilla i linje. Han som alltid satt sej när jag sagt stanna!
Avslutade med en liten plats och sedan var han mycket trött.
Exit var på topp som vanligt. Började med fritt följ, stegförflyttningar och skall. De två förstnämnda är inte så mkt att orda om och skallet tar sej. Han låter ju i alla fall hela tiden, sedan kan det kanske inte kallas för skall alla gånger;-)
Fortsatte med ställande och läggande under gång. Han har en tendens att inte lyssna riktigt ibland. Har vi kört ställande och jag sedan kommenderar ligg så står han snällt kvar. Måste träna mera....
Fortsatte med inkallning med ställande och det blir bättre men är långt ifrån bra. Tror dock stenhårt på min terori om att banna honom lite när han inte stannar direkt istället för att ge fler kommandon. Går ju tillbaka med honom varje gång han inte stannar direkt och blir jubelglad när han gör rätt. Han är ju väldigt mån om att jag ska vara glad så jag fortsätter på den inslagna vägen ett tag till så får vi se.
Körde även lite kryp både framåt och bakåt och det känns ok. Önskar, önskar, önskar att snön ville försvinna så att man kunde träna på riktigt. En del frågar mej nämligen om jag anmält mej och Ex till ngn tävling men som vanligt känne jag mej inte redo och kommer förmodligen aldrig att göra det heller. MEN - jag vill kolla av uppletande och spår innan jag anmäler, vet att det såg mkt fint ut innan snön kom men det kan ju hända så mkt under några få månader.
Idag fick även Nero träna och han var superlycklig och lika glad var han ikväll när jag tog mej tid och gick ut och lekte med honom i trädgården tills han tröttnade och ville gå in.
Imorgon väntar simmet igen och sedan hoppas jag att jag hinner träna alla hundarna en kortis innan det är dax att styra kosan hemåt. Vi får väl se
Focus fick som vanligt äran att börja och det blev en blandad kompott med en rätt ofokuserad Focus. Någonting doftade tydligen helt förföriskt i hans näsa och när jag då sade till honom kunde han istället inte utföra framförgåendet. Lite meckande från min sida och vi fick rätsida på det lilla problemet. Körde istället lite moment där det hela tiden händer saker och det funkade bättre men idag blev det inte riktig bra.
Kato i sin tur gjorde nästan allting rätt. Fria följet - snyggt som vanligt, apporteringen - strålande, om man tänker på hur långt vi kommit. Idag var första dagen han först satt snällt och väntade när jag kastade den, sedan sprang ut och hämtade den ( med viss tvekan, man lämnar inte gärna matte när hon har världens finaste leksak) och kom in och satte sej fot med den. Eller fot och fot - han satte sej vid sidan/ bakom mej och jag ville inte hålla på och tjata om detaljer första gången det fungerar. Som sagt, Katos träning flöt på så bra att jag bestämde mej för att prova på framförgående, något vi bara testat två gånger tidigare med horribelt resultat. Bestämde mej än en gång för att byta metod och ta mej tusan, det fungerade. Visserligen bara två meter framför mej men sedan stannade han och stod stilla i linje. Han som alltid satt sej när jag sagt stanna!
Avslutade med en liten plats och sedan var han mycket trött.
Exit var på topp som vanligt. Började med fritt följ, stegförflyttningar och skall. De två förstnämnda är inte så mkt att orda om och skallet tar sej. Han låter ju i alla fall hela tiden, sedan kan det kanske inte kallas för skall alla gånger;-)
Fortsatte med ställande och läggande under gång. Han har en tendens att inte lyssna riktigt ibland. Har vi kört ställande och jag sedan kommenderar ligg så står han snällt kvar. Måste träna mera....
Fortsatte med inkallning med ställande och det blir bättre men är långt ifrån bra. Tror dock stenhårt på min terori om att banna honom lite när han inte stannar direkt istället för att ge fler kommandon. Går ju tillbaka med honom varje gång han inte stannar direkt och blir jubelglad när han gör rätt. Han är ju väldigt mån om att jag ska vara glad så jag fortsätter på den inslagna vägen ett tag till så får vi se.
Körde även lite kryp både framåt och bakåt och det känns ok. Önskar, önskar, önskar att snön ville försvinna så att man kunde träna på riktigt. En del frågar mej nämligen om jag anmält mej och Ex till ngn tävling men som vanligt känne jag mej inte redo och kommer förmodligen aldrig att göra det heller. MEN - jag vill kolla av uppletande och spår innan jag anmäler, vet att det såg mkt fint ut innan snön kom men det kan ju hända så mkt under några få månader.
Idag fick även Nero träna och han var superlycklig och lika glad var han ikväll när jag tog mej tid och gick ut och lekte med honom i trädgården tills han tröttnade och ville gå in.
Imorgon väntar simmet igen och sedan hoppas jag att jag hinner träna alla hundarna en kortis innan det är dax att styra kosan hemåt. Vi får väl se
Träning
Det gäller att passa på när det inte är svinkallt eller snöar satan ute. Idag tog jag därför tillfället i akt och promenerade ned till en av fotbollsplanerna som ligger några minuter härifrån. Hade minsann spanat in de nattliga röjningarna som pågick där. Började med Focus som ( som vanligt) var överladdad. Fritt följ, ställande och läggande fungerar bra men idag bestämde jag mej för att vara modig och köra lite inkallningar. Avståndet blev endast två meter men jag vågar inte låta honom göra de tvärnitar jag vet att det blir på längre avstånd. Problemet var bara att ända sedan i sommras så har han ju ABSOLUT inte fått köra detta moment. Han satt därför snällt kvar och såg ut som ett mindre frågetecken när jag ropade HIT. Fick göra ett par ryck med kroppen för att han skulle komma till mej. Väl där satte han sej fint i possition och jag var nöjd.
Som nummer två var det Katos tur. Mycket bra i fria följet och läggande men så hade jag ju hunnit börja med ställandet och idag skulle vi fortsätta med det tänkte jag. Katos problem med ordet stanna är ju att han tror det betyder att han ska sätta sej ner och stanna där. Blir med andra ord väldigt grundläggande träning där men trots det fattade han först inte idag och blev otroligt låg. Han vill ju så gärna göra rätt och när han inte lyckas förstå så ser han ut som om han vore liten som en papillon. Fick backa ytterligare ett steg med det momentet ( det är ju som sagt ett tag sedan) och då lyckades vi. Fördelen med honom ( och alla de andra) är att så fort man blir glad på rösten glömmer de obehaget. Avslutade hans träning med en liten miniplats och han var jätteduktig.
Exit och jag har ju haft vissa delade åsikter om krypet. Idag skulle det därför tränas på det. Värmde upp med lite fritt följ och han var lycklig över att få arbeta. Sedan var det då dax, hur skulle det gå idag?
Tja, förutom att han inte har samma åsikt om possitionen vid kryp så var själva krypet bättre än vad det varit på hur länge som helst. Eftersom det gick så bra bestämde jag mej för att börja lära in att han ska kunna krypa bakåt. Gillar nämligen när de kan göra det och det är dax för vänstervinklar. Det ser mycket snyggt ut om de backar lite i den svängen.
Tänkte som så att gick krypet så bra kunde jag väl ge mej på vär andra akilleshäl nämligen inkallande med ställande. Idag blev det bakombelöning och jag kom på mej själv med ngn mycket dumt.
Om Ex inte stannar direkt på kommano så säjer jag NEJ - Stanna en gång till. Detta innebär ju att han inte tycker att han behöver stanna förrens jag säjer NEJ. Började idag därför banna honom lite och gå tillbaka med honom om han inte stannade direkt. Effekten blev rätt omedelbar. Så fort han stannar får han ju hämta sin älskade pip. Ska fortsätta med denna övning och se om det var något som enbart funkade idag eller om jag äntligen har hittat gåtans lösning.
Nero är mycket bättre i sim mage men jag vågar inte köra honom ännu. Därför blev det bara en kort promenad för honom.
Och nu ska jag återigen ge mej ut och gå en sväng - eller fyra rättare sagt. Alternativet kan ju vara att gå ner och göra boveteplättar och släppa ut hundarna i trädgården. Imrogon bitti väntar simmet och jag tänkte även hinna med att träna lite på klubben mellan de olika jobbmöten som jag har.
Sov gott!
Som nummer två var det Katos tur. Mycket bra i fria följet och läggande men så hade jag ju hunnit börja med ställandet och idag skulle vi fortsätta med det tänkte jag. Katos problem med ordet stanna är ju att han tror det betyder att han ska sätta sej ner och stanna där. Blir med andra ord väldigt grundläggande träning där men trots det fattade han först inte idag och blev otroligt låg. Han vill ju så gärna göra rätt och när han inte lyckas förstå så ser han ut som om han vore liten som en papillon. Fick backa ytterligare ett steg med det momentet ( det är ju som sagt ett tag sedan) och då lyckades vi. Fördelen med honom ( och alla de andra) är att så fort man blir glad på rösten glömmer de obehaget. Avslutade hans träning med en liten miniplats och han var jätteduktig.
Exit och jag har ju haft vissa delade åsikter om krypet. Idag skulle det därför tränas på det. Värmde upp med lite fritt följ och han var lycklig över att få arbeta. Sedan var det då dax, hur skulle det gå idag?
Tja, förutom att han inte har samma åsikt om possitionen vid kryp så var själva krypet bättre än vad det varit på hur länge som helst. Eftersom det gick så bra bestämde jag mej för att börja lära in att han ska kunna krypa bakåt. Gillar nämligen när de kan göra det och det är dax för vänstervinklar. Det ser mycket snyggt ut om de backar lite i den svängen.
Tänkte som så att gick krypet så bra kunde jag väl ge mej på vär andra akilleshäl nämligen inkallande med ställande. Idag blev det bakombelöning och jag kom på mej själv med ngn mycket dumt.
Om Ex inte stannar direkt på kommano så säjer jag NEJ - Stanna en gång till. Detta innebär ju att han inte tycker att han behöver stanna förrens jag säjer NEJ. Började idag därför banna honom lite och gå tillbaka med honom om han inte stannade direkt. Effekten blev rätt omedelbar. Så fort han stannar får han ju hämta sin älskade pip. Ska fortsätta med denna övning och se om det var något som enbart funkade idag eller om jag äntligen har hittat gåtans lösning.
Nero är mycket bättre i sim mage men jag vågar inte köra honom ännu. Därför blev det bara en kort promenad för honom.
Och nu ska jag återigen ge mej ut och gå en sväng - eller fyra rättare sagt. Alternativet kan ju vara att gå ner och göra boveteplättar och släppa ut hundarna i trädgården. Imrogon bitti väntar simmet och jag tänkte även hinna med att träna lite på klubben mellan de olika jobbmöten som jag har.
Sov gott!
